Den här sidan har korrekturlästs
— 366 —
— Saint-Luc! utbrast han.
— Jag och ingen annan!
— Å, min bäste herr de Monsoreau, sade Bussy, jag tänker att det klokaste ni nu kan göra är att låta oss gå härifrån oantastade. Ty om ni nu inte gå ur vägen, så trampa vi ned er.
— Hitåt! Tre stycken till! skrek Monsoreau.
Två män kommo inrusande.
Tre nya angripare klättrade ofördröjligen öfver balustraden.
— Ni tycks ha en hel armé! sade Saint-Luc.
— O, min Gud och fader — beskydda honom! bad Diana med hög röst.
— Eländiga! skrek Monsoreau och närmade sig för att slå Diana.
Bussy såg hvad han hade i tankarna. Smidig som en tiger, var
