— 369 —
Bussy befann sig nu verkligen mellan två eldar. Men han hade blott en enda tanke.
— Diana! utropade han. Diana! Hvar är du?
Och utan att förlora en sekund, kastade han sig öfver de fyra nykomna. Två af dem föllo genast för detta opåräknade angrepp — en af dem sårad, den andre död.
Men nu gick äfven Monsoreau fram, och Bussy drog sig åter tillbaka bakom sitt skyddsvärn.
— Stäng dörren i lås och skjut för riglarna, befallde Monsoreau. Nu ha vi honom fast.
Under tiden hade Rémy samlat alla sina återstående krafter och släpat sig fram till Bussys skyddsmur, som han förstärkte genom att sträcka ut sig framför den.
Det blef ett ögonblicks stillhet.
Bussy stod och stödde sig mot väggen med värjan i hand. Han såg sig hastigt omkring.
Sju af hans angripare lågo på golfvet, men det fanns nio kvar. Bussy räknade dem med ögonen.
Han såg nio skarpslipade klingor glimma framför sig, han hörde Monsoreau uppmuntra sina bödelsdrängar till mod, han kände sina fötter halka i blod — och den tappre unge ädlingen, som icke visste hvad fruktan ville säga, fick en förnimmelse af att döden med sitt dystra leende vinkade åt honom från rummets bakgrund.
— Af dessa nio kan jag nog döda fem, tänkte han, men de återstående fyra skola göra slut på mitt lif. Jag har krafter kvar att fortsätta striden i tio minuter — och under dessa tio minuter vill jag utföra något som ingen har gjort före mig och ingen skall göra härefter.
Han vecklade kappan omkring sin vänstra arm till sköld, och med ett enda hopp stod han strax därefter midt i rummet — som om det vore under hans värdighet att längre begagna sig af förskansningen.
Med blixtens hastighet gaf han sina förbluffade fiender tre värjstötar, som alla träffade sitt mål. Tre kväfda skrik följde på de tre stötarna, tre gånger genomborrade hans värja mänskliga kroppar, och tre gånger flöt en varm blodström längs fåran i klingan ned öfver Bussys högra hand.
Under tiden hade han parerat minst tjugu hugg och stötar med sin vänstra arm.
Hans kappa var full af hål.
När mördarne sågo två af sina kamrater falla och den tredje dra sig tillbaka, ändrade de taktik. De afstodo från att använda sina värjor. Somliga öfverföllo honom med slag af bösskolfvarna, andra sköto af sina pistoler mot honom. Men Bussy förstod att skickligt undvika att bli träffad, dels genom att kasta sig åt sidan, dels genom att hastigt huka sig ned. I denna den ytterliga farans stund tycktes alla hans
