Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/800

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 396 —

— Om vi segra, Crillon, så skall du komma och säga mig det. Men om vi bli besegrade, så skall du endast slå tre slag på min dörr.

— Ja, sire! svarade Crillon och skakade sakta på hufvudet.


LIII.
BUSSYS VAPENBRÖDER.

Vi veta, att Henri III:s gunstlingar hade tillbringat natten under lugn sömn, och hertigens af Anjou unga adelsmän hade gjort detsamma.

Efter att ha intagit en gemensam, god aftonmåltid, som deras herre hvarken hade tillrådt eller öfvervarit, emedan han icke på långt när hyste samma omtanke om sina vänner, som kung Henri, gingo de till sängs hos Antraguet, där de hade samlats, därför att hans hotell låg närmast stridsplatsen.

Ribeiracs ridknekt hade hela dagen varit upptagen af att slipa, feja och putsa de tre duellanternas vapen; han gällde för att vara synnerligt skicklig i detta värf.

Han hade äfven fått i uppdrag att väcka de unga adelsmännen i daggryningen. Detta var alltid hans åliggande, så snart det var fråga om jakter och dueller.

Före supén hade Antraguet varit på besök hos en liten dam vid rue Dénis, som han dyrkade och som var vida beryktad för sin skönhet. Ribeirac hade skrifvit till sin mor och Livarot hade gjort sitt testamente.

När klockan slog tre — det vill säga innan kungens vänner ännu hade vaknat — voro hertigens adelsmän redan uppe, väl disponerade och i alla afseenden styrkta till den förestående striden.

De hade allesammans ifört sig röda benkläder och strumpor — för att deras motståndare ej skulle ha den glädjen att se deras blod, och för att ej själfva bli modfällda genom dess åsyn. För öfrigt buro de endast släta, gråa jackor af silke, för att ingenting skulle hindra deras rörelser, i fall man skulle slåss fullt påklädda. Deras skor voro utan klackar. Och för att spara sina krafter läto de sina pager bära vapnen till stridsplatsen.

Vädret var det härligaste man kunde tänka sig för en kärlekspromenad eller en batalj. Solens strålar glittrade af guld öfver takens tinnar, där nattdaggen gnistrade som diamanter.

Från trädgårdarna spreds en stark och ljuflig doft öfver gatorna, som voro torra och lätta att trampa.

Innan de tre kamraterna begåfvo sig af, skickade de bud till hertigens hotell och frågade efter Bussy.