Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/1007

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
996 ÅSE
ÅSE

Malgomaisjön, Wardsjön, Wolksjön, Ormsjön och Wojmasjön. Nordwästra delen af Landet är upfylld af många och höga fjäldbärg. Bland de högsta af dem räknas Rödfjäldet, Kitskewara, Marsfjäldet och Blackfjäldet. Sydöstra eller nedra delen af Landet är skogsbygd. Skogen består mäst af furu. Gran och björkskog finnes jämwäl fastän nog kortwäxt. Af skattbara mineralier finnes swawelkies, en röd jordart tjänlig til rödfärga samt qwarnsten. — Landet är ännu föga bebodt men Folkmängden ökar sig beständigt ansenligen. År 1810 war Folkmängden 2651. År 1805 steg densamma til 2366. Utaf denna Folkmängd woro 2122 Nybyggare och 244 Lappfolk. Näringsfång äro åkerbruk, boskaps- och däribland renskötsel, djurfång, fogelfänge och fiske. Åkerbruket är så ringa och osäkert, i anseende til åkommande frost, at det icke kan räknas för huwudnäring. Den öpna åkerjorden stiger til omkring 900 tunnland. Åkerjorden består mästadelen af hård stenblandad jord. Lera och swartmylla äro sällsynte. År 1810 war utsädet 460 tunnor, mästadelen korn. Climatet är här ganska kallt, så at jordbrukaren sällan bekommer ofrusen säd, hwarföre ärter och rågsäde sällan lyckas. Hafra sås ej ofta. Lin och hampa wilja ej gärna komma fort, men rowor och kålrötter triwas wäl, äwenså potäter. Boskapsskötsel är det fördelaktigaste näringsmedlet, emedan här finnes gräsrika slåtterland och godt mulbete, särdeles i dälderne wid fjäldfötterne. År 1805 underhöllos i Landet 300 hästar, 80 Oxar, 1420 kor, 500 ungnöt, 2180 får, utom et ansenligt antal renar. De widsträckta skogarne hysa en mängd rofdjur, wildbråd och fogel. Fisket är merendels

ymnigt. Til salu aflåta jordbrukarne förnämligast smör, ost, fogel, torrfisk, samt något skinnwaror. Lapparne försälja fogel, skinnwaror, kött, tungor, ost, m. m. af renar, såsom hudar, lappmuddar och handskar, jämte något fisk, och andra waror. År 1804 funnos i Landet 64 Byar, hwilka beboddes af 181 skattlagde Husbönder af Jordbrukare-folk, samt 70 skattagde Nybyggare. Samma år funnos här 62 Husbönder af Lappfolk. Lapparne hawa allenast en enda By i detta distrikt, men denna sträcker sig öwer hela Landet. De fläste Lappmän wistas dock i fjäldtrakten. Denna trakt är således den som det tilkommer at bära namn af Åsele Lappmark. Landet hörer til Umeå Län, Härnösands Stift, samt innefattar 4 Soknar och Pastorat: Åsele, Bärgwatnet eller Dorotea, Wiska eller Fredrika, Wolgsjö eller Wilhelmina, hwilka 3 sednare tilförene warit Kapells-församlingar uti Åsele Pastorat.

Åsele Sokn. Denna är belägen omkring Ångermanälwen, samt utgör medlersta och södra delen af Distriktet. Marken är nog olika. En del af Landet är bärgaktig, och en del jämn, med sandmoar och widsträckta måssetrakter. Rådande jordmånen är gröfre och finare sand med någon sumpig bärgjord på wissa ställen. Skog finnes ymnigt, särdeles furuskog, ehuru på flera ställen mindre wäxtlig och til hustimmer mindre duglig. Utsädet är 230 tunnor. År 1810 war Folkmängden 919. År 1805 underhöllos i Soknen 112 hästar, 40 oxar, 730 kor, 300 ungnöt, 1115 får. Kyrkan är belägen wid älwen under 64 gr. 10 min. Polhöjd; 7 mil från Umeå och 8 mil från Härnösand. Wid kyrkan är skola, tingställe och marknadsplats.