Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/334

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
ISL
ISL 323

däraf bliwit bekante såsom eldsprutande. Jordbäfningar infalla ofta i detta land, mäst emot söder, men sällan mot wäster och norr. Genom dessa jordskalf hawa stora förändringar och ödeläggelser bliwit förorsakade. Warma och heta källor finnas i myckenhet på Island och åtskillige af desse hawa en mineralisk smak. Några af dessa warma källor äro så heta at man kan koka mat uti dem. En af dem benämnd Geiser är i synnerhet märkwärdig, emedan hon hwarje dag, på åtskilliga tider, under några minuter, upkastar sit heta watn, med en tjock stråle ända til 40 famnars högd, hwilket naturliga springwatn ej har sin like på jorden. Med strömar är landet wäl försedt. Åtskilliga sjöar finnas ock däraf den största kallad Myevand, håller i widd 4 qvadrat mil. — Oaktadt climatets stränghet finnas här dock många slags växter; til år 1780 hade man uptäckt et antal af 184 genera, utgörande wid pass 600 species. På skog är brist. Åkerbruk idkas föga, emedan säden swårligen kommer til mognad för köld skull. Grönsaker och kökswäxter finnas föga, endast 10 à 12 kryddgårdar finnas, hwarest man odlar kål, rowor, kålrötter, morötter, potäter och några andra slag. Trädfrukter triwas här icke. Af rofdjur finnas här inga andra slag än räwar. Utaf boskap intaga fåren främsta rumet, emedan isländarne mäst lagt sig til den aweln; mången Landtman äger 3 til 4 à 500 får. Nöt hållas icke i synnerlig mängd. Af foglar finnas inalles 24 genera, utgörande 66 species. Utaf desse utgöra wattufoglarne största antalet. Strömar och sjöar, men i synnerhet hawet äro rikeligen försedde med fisk. Bland dem äro lax, sill och torsk de wigtigaste slagen. Fiskeriet

i hawet är et af inbyggarnes förnämsta näringsfång. Det är så wigtigt at de räkna sin förmögenhet efter den mängd af fisk, som de äga. Utaf insecter finnas et ansenligt antal. Til år 1786 hade man uptäckt 30 genera utgörande 111 species, och af maskar 120 species, däribland ostron och musslor. Af mineralier finnes silwer- koppar- och järnmalm, men brist på skog hindrar begagnandet däraf. Af andra skattbara mineralier finnes blyerts, kalk, marmor, orsten, magnesia, bärgkristal, gips, agat, bolas, fin lera, vitriol, alun, gagat, stenbeck och swawel. Det sista finnes i öwerflöd, både blandadt och gediget. Et Swawelwärk är ock i drift. Hwad handelen beträffar, så är densamma mästadelen byteshandel, emedan här finnes föga penningar. Utförswarorne bestå uti Landets produkter och några af dem tilwärkade waror. De betydligaste af dem äro fisk, så wäl saltad som torkad, tran, kött, talg, smör, hudar, fårskinn, räfskinn, fjäder, dun, ull, yllestrumpor och wantar samt swawel. — Emot storleken är Landet ringa bebodt. År 1801 war Folkmängden 47207. År 1760 war densamma 46201. Midtuti är Landet föga eller intet bebodt, utan inbyggarne bo wid hafskusten, samt uti de dalar som wetta åt hawet. De bekänna sig til Luterska Läran. I anseende til kyrkostyrelsen består Landet af et Biskopsstift kalladt Skalholts, hwilket innefattar 90 Pastorat, bestående af 246 Soknar. Tilförene har Landet warit indeladt i 2 Stift: Skalholt och Holum, men år 1801 blef det sednare uphäwit, och de därtil höriga Pastoraten förenade med Skalholts Stift. Lärdomen har i alla tider warit aktad hos Isländarne, och desse äro de samme som bewarat

W 2