Hoppa till innehållet

Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/538

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
NOR
NOR 527

äro 10 mil långa; Nean, hwilken flyter genom Sälboe-sjön, efter utloppet därutur och faller wid Trondhiem i fjärden efter 12 mils lopp; Nauman, som faller i hawet och är 14 mil lång; Malselven, som faller i Eisfjorden och är 10 mil lång; Alatajoki, eller Altens Elv, som faller i Altens fjord efter 14 mils lopp; Tana-elv, som til en del utgör gränsen med Ryssland och faller i Tana-fjorden efter et lopp af 20 mil.

Sjöar.
Den största af dem är Mjösen, belägen uti Kristiania Stift, håller i längd 9 mil och i widd 3.5 qv. mil, och är således något mindre än Hjälmaren, därnäst Fämund, i samma Stift, håller i längd 5 mil, och i widd 2.3 qv. mil. De öfrige äro Holsfjorden, 1 qv. mil, Randsfjorden, 0.9 qv. Öjeren, 0.8 qv. mil alla 3 belägna i samma Stift; Sneåsen, 1.2 qv.mil och Öresunds Sjön, 0.6 qvadr. mil, bägge belägna uti Trondhiems Stift. — Uti de flästa älwer som hawa långt lopp up ifrån landet finnas starka forssar och wattufall, hwarest watnet med magt och i stor myckenhet nedstörtar från branta klippor. Uti en del forssar går watnet med så stark drift, at det kan krossa timmerstockar som däruti släppas. På åtskilliga ställen möta likasom afsättningar för forssen, så at den i sit fall stöter först på en klippa, som ligger midt i fallet, går därutöwer, och sedermera trappwis faller på flera nedanföre liggande klippor. Af sådan beskaffenhet är den stora forssen i Qvinnisdals älf och forssen uti Nirems å i Jedderen. Några stora forssar falla jämt ned utan något mötande hinder och deras fall är det största och starkaste. Den namnkunnigaste forssen är Sarpens uti älwen Glommen, 1 mil från hawet, ty den är den största i Norge och förer det mästa

watnet, samt utmärkes jämwäl för sit höga fall, af nära 7 famnars högd, hwars dån kan höras på 4 mils afstånd, och imman af det brusande watnet synes såsom en sky uti luften en tämeligen lång sträcka. — Man har i Norge stor nytta af älwerne, ty först finnes i dem et ypperligt fiskeri; i synnerhet laxfiske. Förnämsta laxfångsten sker wid älfmynnet, eller där älwen faller ut i hawet, ty där skal laxen först gå förbi, hwarföre man ock på slika ställen har goda anstalter at fånga honom. Det oaktadt tränger sig dock en mängd lax igenom och passerar widare upföre älwen. Uti de medelmåttigt djupa älwerne fångas den bästa laxen ty när Älwen är för mycket djup får man ej laxen emedan man ej kan sätta nät midt i strömen. Några ställen högt up i älwerne äro dock fördelaktige, såsom wid någon brant forss, hwarest laxen stadnar, och där fiskas han i ymnighet. Förutan många ställen i Bergens, Trondhiems och Nordlands Stift finnas de största lägenheter til laxfiske uti en del strömar i Kristiansands Stift, så wäl som wid Drammen. Den andra stora nyttan som man har af älwerne är wid brädsågningen; ty de tjäna til nedflottande af timmer til de wid dem anlagda sågwärk.

Produkter.
I anseende til mångfaldigheten och mängden af produkter är Norge icke wanlottadt. Stenrikets alster. Af metaller finnes guld, dock i ringa mängd, silwer och silwerhaltigt bly, mycket koppar och järn; salt, så wäl af källor som af hawet. Swawelkies, alunskifer, gedigen alun, kobolt, ochra, lera af flera slag jämwäl porcellins-lera, åtskilliga jordarter tjänliga til färgning, bränntorf i ymnighet och af godt slag, marmor af mångahanda färger, fullkomlig fäg-