Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/549

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
538 NOR
NOR

nerade kunna ej wäljas til Representanter. Stortinget öpnas i allmänhet den första Söknedagen i Februarii månad uti Rikets Huwudstad, så framt ej Konungen af utomordentlig anledning, såsom fiendtligt anfall eller smittosam sjukdom därtil bestämmer en annan Stad i Riket, hwilket då i tid skal kungöras. Wid utomordentliga tilfällen har Konungen rätt at sammankalla Stortinget utom den wanliga tiden. Et sådant Urtima Storting kan Konungen uplösa, när han för godt finner. Stortinget utwäljer bland sina Medlemmar en fjärdedel, som utgöra Lagtinget, de öfriga trefjärdedelar formera Odelstinget. Hwart Ting håller sina Sammankomster särskildt och utnämner sin egen President och Secreterare. Alla Lagar utfärdas på Norrska språket och uti Konungens namn, under Norges Rikes Insegel. Lagtingets Medlemmar i förening med Högsta Rätten utgöra Riksrätten. Högsta Rätten dömer i sidsta Instans. Ingen kan förordnas til Medlem af Högsta Rätten förrän han är 30 år gammal. Til Ämbeten i Staten må endast utnämnas sådana Norrska Medborgare som bekänna den Evangelisk-Luterska Religionen, hawa swurit konstitutionen och Konungen tro och lydnad och tala landets språk. Likwäl kunna Utlänningar förordnas til Lärare wid Universitetet och de lärda Skolorna, til Läkare och Konsuler på främmande orter. Norge swarar för ingen annan National-skuld än sin egen. Ingen kan dömmas utan efter Lag, eller straffas utan efter dom. Pinliga förhör må icke äga rum. Ingen Lag skal tilerkännas tilbaka wärkande kraft. Tryckfrihet skal äga rum. Ingen kan straffas för någon skrift af hwad innehåll som häldst, den han låtit trycka

eller utgiwa, med mindre han upsåtligen och uppenbarligen, antingen sjelf wisat eller förledt andra til olydnad mot Lagarne, förakt för Religionen, Sedligheten eller de Konstitutionela Makterna, motstånd mot dessas befallningar eller gjort någon falska och äreröriga beskyllningar. Frimodiga yttranden om Riksstyrelsen och hwilket annat föremål som häldst äro hwar och en tillåtna. Hus-Inqvisitioner må ej äga rum, utan wid tilfälle af brott. Ingen Fristad är tillåten för dem som hädanefter cedera bonis. Jord och rätt i bo kunna wid intet tilfälle förwärkas. Odal- eller besittningsrätten kan icke uphäwas. Inga Grefskap, Baronier, Stam-ätter och Fidei-Commisser må hädanefter uprättas. Hwarje Medborgare i Riket har i allmänhet lika förbindelse, at til en wiss tid förswara Fäderneslandet, utan anseende til födsel eller förmögenhet. Norge behåller sin egen Bank, och sit eget Penninge- och Myntwäsende, hwilka Inrättningar skola genom Lag bestämmas. Norge äger rättighet at hawa sin egen Koffardi-Flagga. Dess Örlogs-Flagga förbliwer en Unions-Flagga. — Styrelsen. Denna förwaltas af en Ståthållare nuförtiden som Swenska Regeringen ditsänder. I anseende til Landtregeringen, Upbörden och Lagskipningen äger hwarje Stift, utom Nordlands en Landshöfdinge, på Landets språk Stiftsamtman kallad. Deras Ämbete är af widsträckt omfattning och sträcker både til Laiska och Cleriska mål, så wäl til Justitie, som til Kameral-Wärket. De äro Presidenter uti de fyra Stifts-Öwerrätterne, hwarifrân appelleras til Norrska Statsrådet i Stockholm. Nordlands Stift lyder under Landshöfdingen i Trondhiem. Amtmännerne, ha-