Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/700

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
SMÅ
SMÅ 689

Jotarne woro en gren af den stora Suomalaiska eller Finska Folkstammen och talade en mundart af Finska språket. När nu Göterne anlände til detta Land fogade de ändelsen land til ordet Suoma, och kallade landet Suomaland, hvilket i tidens längd bliwit förwandladt til Småland. Uti gamla Historien kallas det ock undertiden Finland. Det har i fordna tider haft sina egna Konungar. Det förer Titel af Hertigdöme. Dess Wapen är et på ända stående Lejon, som håller med framfötterne en upspänd båge, i silwerfält. — Småland är beläget mellan 56 grad. 8 min. och 58 gr. 16 min. Polhöjd. Det omgiwes i norr af Wettern och Östergötland; i öster af Östersjön; i söder af Bleking och Skåne; samt i wäster af Wästergötland. Det håller i längd 22 mil, i bredd 18, och i widd 264 qvadr. mil, däraf watn utgör 9.4 och torra landet 254.6 qv. mil. — Småland är et högländt land. Ingen ström kommande från något annat Landskap flyter genom detta land, men wäl taga här många strömar deras uprinnelse, som rinna åt Wettern, Östergötland, Östersjön och Kattegat. — Marken är i allmänhet bärgaktig, med stora bärgshöjder af långa sträckningar, dock skiljer sig märkeligen från inre delen den trakten, som är belägen wid Östersjön förnämligast norrut, hwarest bärgen förefalla branta, skarpa och nog skalliga med twärdjupa och trånga dalar imellan. Däremot den inre delen har wäl äwen så stora och ibland större bärgshöjder, men mera långsluttande och jordbetäckte, samt bewuxne, hwarimellan förekomma större rymder och upodlingsfält och somligstädes några slättmarker och hedar. Landet är altså bärgaktigt; men den åker som är odlad har en särdeles

bärande jordmån. Mulbetet är kostligt, hwarför ock boskapsskötseln idkas med fördel; och detta Landskap underhåller en stor del af Riket med slaktoxar. På bok och andra slags skogar är godt förråd; men bok wäxer icke öweralt, utan endast i södra delen af landet. Malmtrakter äro flere inom Småland och dessutom många större och smärre strödda malmtfält. Malmerne bestå uti guld, silwer, koppar och järn, dock ganska ringa af de bägge förstnämnde slagen. De störste strömarne äro Ämån, Helgeån, Laga och Nissa. De största sjöarne heta Bolmen, 2.2 qv. mil, Åsnen, 1.6 qvadr. mil, Helga sjön, 0.6 qv. mil, Möckeln, 0.8 qv. mil, Widöstern, 0.4 qv. mil, Rotnen, 0.3 qv. mil, Koseken, 0.25 qv. mil, Myckelflon, 0.24 qv. mil. — Småland är et medelmåttigt bebodt och befolkadt land. År 1810 steg Folkmängden til 321413; Befolkningen är således 1217 människjor på qvadr. milen. — Inbyggarne nära sig förnämligast af åkerbruk och boskapsskötsel, jämwäl af något Bärgsbruk och skogshygge. Handelen idkas med bräder, bjälkar, masteträn, tjära, beck, potaska, säd, oxar, kött, talg, smör, ost, som är den bästa i Riket, jämwäl med fiskwaror, lin, humla, honing, samt något järn och koppar. — År 1810 steg den öpna åkerjorden til 173460 tunnland eller 7.5 qv. mil. Det är en trettiofemtedel af Landets storlek. Samma år war utsädet: tunnor wete 1304, råg 51059, korn 52269, hafra 30182, blandsäd 14809, ärter 1921, potäter 13823, summa 166463. Skörden war: tunnor wete 6448, råg 241742, korn 213076, hafra 124862, blandsäd 65374, ärter 8791, potäter 104461, summa 764753. Samma år underhöllos 45307 hästar, 57441 oxar, 130260 kor, 93994 ungnöt, 202599

U u