Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/703

692

SMÅ

SMÅ

SMÅLAND, (Östra). Detta Höfdingdöme, som jämwäl kallas, efter sin Huwudstad, Kalmar-Län, innefattar ej allenast östra delen af Småland, utan jämwäl Öland. Det är beläget mellan 56 grad. 18 min. samt 58 gr. 17 min. Polhöjd. Det omgiwes af Östergötland, Östersjön, Bleking samt Wexiö och Jönköpings Höfdingdömen. Dess storlek är 98 qv. mil, hwaraf 97 utgöras af torrt land och 1 qv. mil af watn. Landet sluttar från wäster til öster, och wid Wästra gränsen befinnes den största landthöjden. Marken är af olika beskaffenhet. Norra delen af landet, som ligger på wänstra sidan om Ämån är bärgaktig och stenig, dock finnas här icke synnerligen höga och stora bärg. Den södra delen, som är belägen på högra sidan om Ämån är jämnare; ju sydligare man kommer i landet desto jämnare och fruktbarare är marken. Såsom synnerligt angenäm kan hela den trakten anses, som sträcker sig från Mönsterås til Bleking. Uti hawet utan för kusten förnämligast i norra delen befinnes en ansenlig skärgård, bestående af större och smärre öar, holmar, skär och klippor. Af strömar, som flyta genom landet är Ämån den största. Sjöar finnes i tämeligen ansenligt antal, förnämligast i norra delen af Länet, men ingen af synnerlig betydenhet. Ingen af dem håller öwer 0.14 qv. mil i widd. De störste äro Windomen, Algunnen, Tyn och Krönen. Säd wäxer här så mycket som tarwas til landets eget behof. På många ställen äro sköna ängar och betesmarker, och där är boskapsawelen ansenlig. Af skog är på de flästa ställen tämeligen godt förråd. Uti södra delen af landet wäxer ymnigt både ek och bok. Af metaller finnes koppar och järn. Uti fjärdarne

wankas ymnigt hwarjehanda slags fisk, förnämligast strömming. — Kalmar-Län är i anseende til Folknumern det fjärde i Riket. År 1810 steg Folkmängden til 138421, hwaraf 65781 woro mankön och 72640 qwinkön. Befolkningen är således 1411 människjor på qvadr. milen. År 1805 war Folkmängden 136296. Landtmannens förnämsta näring är åkerbruk, dock med olika drift, ty uti södra delen där marken är jämnare och jordmånen bördigare idkas den med mera fördel än uti norra delen, hwarest boskapsskötseln är wigtigare. De som bo wid hafsstranden nära sig til en stor del af fiskeri. — År 1810 utgjorde den öpna åkerjorden 77858 tunnland eller 3.36 qv. mil, som är en tjuguniondel af landets areala widd. Utsädet war: tunnor wete 1020, råg 26669, korn 23933, hafra 2056, blandsäd 107, ärter 869, potäter 7700, summa 62354. Skörden war: tunnor wete 5100, råg 133345, korn 95732, hafra 8224, blandsäd 428, ärter 4345, potäter 61600. Summa 308774. Samma år underhöllos 23898 hästar, 23069 oxar, 50054 kor, 36561 ungnöt, 83805 får, 23483 par dragare. År 1805 funnos här 10 masugnar och 13 järnhammarwärk. Stångjärnssmidet war 6505 skeppund. Länet är skattlagt til 3347 Mantal. Det är indeladt i 6 Fögderien, samt består af 11 Härad: Norra Tjust, Södra Tjust, Tunaläns, Sewedes, Aspebolands, Norra Möre, Handbörds, Södra Möre, samt 2 på Öland, hwilka utgöra 5 Häradshöfdinge-Jurisdictioner. Norra delen af Länet innefattande Tjust, Tunaläns, Sewedes och Aspebolands Härad, hwilka innehålla 42 Pastorat och 58 Soknar, höra til Linköpings Stift, men den södra delen och Öland til Kalmar Stift. Länets Bärgslag utgör et Bärgsfögderi hö-