Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/998

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
ÅNG
ÅNG 987

förekomma höga och kala bärg, så finnas dock därimellan fruktbara kullar, täcka dalar, stora skogar och någorlunda jämn mark, samt många sjöar och strömar, med däromkring belägna ådalar, som giwa Landet mycken behaglighet. Det är genomskuret af många strömar, hwaribland Ångermanälven är den största. — Nordöstra delen af Landet, eller den delen däraf som ligger på wänstra sidan om denna älf, består af långa och höga bärgsträckningar, hwilka gå merendels från wäster til öster efter Landet, eller sydost mot Hawet. Den sydwästra delen åter, som är belägen på högra sidan om Älwen, i synnerhet den som ligger jämte Älwen uti Ådalarne, har mera behaglighet och fruktbar jordmån, med sluttande högder från bärgsryggarne ned til Älwen. Utom de större Ådalarne finnes smärre eller sidodalar omkring de smärre strömarne, som til en del infalla i de förre från nordwäst och sydost ned til Hawet. Således göra alla bärgåsar mästadelen lika sträckningar med dessa strömar. — Längst up i Ådalarne äro sämre jordarter af sand och mo, men längre ned djupare mo eller mjäla. Wid medelafståndet från de öwersta delarne af Ådalarne til Hawet finnes den bästa jordmånen; där träffas ock det blidaste climatet i Landet. Åbräddarne äro ock där långsluttande, jordwallen mera nedsänkt, och widare utrymme mellan bärgåsarne; de jämnare trakterne bestå där af lera. Högre up är Ådalarnes bredd allenast några 100 alnar på hwardera sidan om åarne. Midt mellan Hawet och de öwerste delarne af Landet äro dälderne bördigast och bredast, på sina ställen half mil eller mera. — Någon olikhet är ock här i Landet med wäderleken.

Wid hafskanten är merendels 14 dygns eller ock 3 weckors längre höst än i öfre Landet, men i stället 8 til 12 dygn senare wår. Kalla frostnätter skada här mer i de smärre än i de större Ådalarne. — Landet är i allmänhet mycket bärgaktigt. Af höga Bärg märkas Skulbärget i Wibyggerå Sokn, Wålkasbärget och Härnö klubben på Härnön, Hålsklippan i Nora Sokn, Kålkärns, Bålkärs och Gälingsbärgen i Skog Sokn, Tåsjöbärget i Tåsjö Sokn. — De största Strömarne utom Ångermanälwen äro: Gideån 16 mil lång, Lögdeån 12, Nätraån, Själewadsån, Husumsån, Öreån, Lexaån, hwardera hållande 6, 7 à 8 mil i längd. De största Sjöarne äro: Betalssjön, 0.35 qv. mil, Lemsjön, 0.25, Graningen, 0.21 qv. mil. Ingen af de öfrige sjöarne når 0.2 qv. mil. Botniska Hawet stöter til Landskapet med en strand af 18 mils längd. — Naturs Produkter. Anledning til silwer- koppar- och järnmalm finnes på åtskillige ställen. Några sjöar hysa ock på botnen järnmalm, jämwäl finnes i kärr och måssar en rödbrun järnmull, hwaraf myrjärn tilwärkas. Med skog är Landet i allmänhet wäl försedt. De Soknar som ligger wid Hafsbandet och Ångermanälwen hawa wäl icke synnerligen godt förråd däraf; men uti de norra trakterne som gränsa til Åsele Lappmark, och de som ej sträcka sig nära til Ångermanälwen, äro de ansenlige. Ehuru bärgaktigt Landet i allmänhet är, så har det dock på många ställen en fruktbar jordmån; i synnerhet finnes god och bördig åker på högra sidan wid Ångermanälwen et långt stycke upföre. Åkerjorden utgör något öwer 20.000 tunnland. Utaf sädesarter är korn, som mäst nyttjas til utsäde, råg och bland-