— 131 —
men när tant Jamesina bestigit sin tron, det vill säga slagit sig ned och börjat vagga i gungstolen framför den öppna spisen, föllo de i bildlik mening ned och tillbådo henne. I Tant Jamesina var en finlemmad gammal dam med ett ännu fylligt ansikte och stora, milda, blå ögon, som alltjämt lyste av ungdomlighet och glad förväntan. Hon hade skära kinder och snövitt hår, som hon bar uppsatt i lustiga bubblor över öronen — ett hårmod, som förr i världen kallades kanonlockar.
— Jag är från den gamla tiden, och ni får ta mig som jag är, mina små stumpor, sade hon och stickade flitigt på någonting lika luftigt och skärt som en sky i solnedgången. — Gammalmodig är jag, både till kläder och åsikter. Jag säger inte därför, att vare sig mina kläder eller mina åsikter är bättre än den nya tidens. Men de passa mig. Nya skor är stiligare än gamla, men de gamla känns bättre på fötterna. Jag är gammal nog för att få ha både mina åsikter och mina gamla trotjänare i kängväg i fred. Mitt liv här ämnar jag ta ganska lätt. Jag vet att ni, mina små mamseller, vänta, att jag ska ta vård om er och se till, att ni håller er på mattan, men se det faller mig visst inte in. Ni äro gamla nog för att iakttaga ett städat uppförande, och har ni inte lärt det ännu, så blir det väl aldrig. Vad mig angår, slöt tant Jamesina med en skälmaktig glimt i sina blå flickögon, så ämnar jag inte röra ett finger — ni må skena över skacklorna aldrig så.
— O, vill någon skilja kattorna åt! bad Stella förfärad.
Tant Jamesina hade fört med sig ej blott Kisse Sara utan även Josef. Josef, berättade hon, tillhörde egentligen en mycket god vän till henne, som rest till Vancouver. — Hon kunde inte ta Josef med sig, så därför bad hon, att jag skulle överta honom. Jag ville inte säga nej. Det är en vacker katt — jag menar, han har en sådan vacker karaktär. Namnet Josef har han fått, därför att hans päls är liksom en brokig klädnad. Den var i sanning brokig. Stella kastade sneda blickar på Josef och sade, att han såg ut som en vandrande trasmatta. Grundfärgen var omöjlig att avgöra. Tassarna voro svarta med vita fläckar. Ryggen var grå med en stor gul fläck på ena
