Kapten Jims liv och leverne.
ett mycket trevligt uttryck, när han skrattar, och hans klädsel är vårdad. Jag tycker i alla fall, att det ligger något visst tungsint över honom.
Owen Ford kom kvällen därpå med ett litet brev från Leslie till Anne. I solnedgången strövade han och husets folk omkring i trädgården, och sedan begav man sig ut på en månskenstur på redden i den lilla roddbåt, som Gilbert låtit rusta i ordning för sommarutfärder. De tyckte alla tre bra om Owen och hade en känsla av, att de varit bekanta med honom i många år, vilket ju lovade gott för framtiden.
— Det är bra trevligt med hygglig ungdom, doktorinnan lilla, sade Susan, när han avlägsnat sig. Han hade sagt Susan, att han aldrig ätit maken till hennes mörtårta med fyllning av smultronkräm, och Susans bevågenhet var för alltid vunnen.
— Han har ett obeskrivligt tycke med sig, den där ynglingen, tänkte hon högt, medan hon gick och satte in överlevorna efter supén i skafferiet. — Fasligt konstigt, att han inte är gift — en karl som han hade väl kunnat få vem han pekat på. Det är kanske med honom som med mig — han har ännu inte träffat den rätta.
Susan försjönk i mycket sentimentala funderingar, medan hon plockade ned disken i baljan med det varma vattnet.
Två kvällar senare tog Anne Owen Ford med sig ned till Fyra vindars udde för att presentera honom för kapten Jim. Klöverfälten innanför sanddynerna vattrades av den friska västliga brisen, och kapten Jim bjöd på en av sina allra praktfullaste solnedgångar. Han själv hade just återvänt efter en roddtur tvärs över bukten.
— Jag hade fått i uppdrag att gå till Henry Pollock och säga honom, att han var döende. Ingen annan vågade. De trode alla han skulle ta det så hårt, för han har liksom riktigt hängt fast vid livet, och det var ingen ända på allt det han skulle företa sig till hösten. Hustrun tyckte han borde bli underrättad, och i så fall skulle jag vara den, som talade om för honom, att han aldrig skulle kunna bli bra. Henry och jag ä’ gamla vänner — seglade i många år tillsamman med »Grå måsen». Ja, jag
151
