— Ni är öfverraskad att se mig i stället för Vincent. Jag förundrar mig ej deröfver, men ni skall likväl, hoppas jag, ej blifva missbelåten med bytet. Vincent, min handsekreterare, är upptagen af arbete; men jag skall i hans ställe sjelf föra er omkring i staden. Ni har nyss anländt hit, har man sagt mig. Det skall bli mig ett nöje att visa er all den artighet jag förmår. Ni heter Döring och har valt krigsståndet. Fast jag är gammal, förstår jag att värdera de känslor i en ung mans bröst, som befalla honom att välja en plats bland fäderneslandets försvarare. Ah, pardonnez-moi, min vän, jag har glömt att presentera mig; mitt namn är Philip von Weisenburg, chargé d'affaires eller, om ni så vill, minister-resident för hertigdömet Altenburg. I fall ni något känner tyska adelns genealogi, hör ni af mitt namn, att jag härstammar från en af mitt hemlands äldsta familjer.
Mauritz tyckte om den gamle pratsjuke gubben och följde honom hellre än den tyste och slutne Vincent.
Med en viss känsla af tillfredsställelse intog han i det präktiga ekipaget plats vid den åldriges sida, och hans tillfredsställelse minskades ej, då det, draget af ett eldigt spann, rullade utföre Regeringsgatan och in på de mera besökta, offentliga platserna.
TIONDE KAPITLET.
Fröken Rudensköld.
Magdalena Charlotta Rudensköld föddes den 1 Jan. 1766 och var yngsta dottern af den utaf sin samtid lika förtjente som aktade riksrådet grefve C. Rudensköld. Redan vid tretton års ålder eller den 14 Juli 1779 gjorde hon sitt första inträde på hofvet i sällskap med sin mor, född grefvinna Bjelke.
»Efter slutad levé,» yttrar sig en biograf om detta hennes första uppträdande, »blef gudstjenst kl. 12. Bänkar voro utsedde för hvarje rang. Modern satte sig i rådsfruarnes bänk, och dottern ville sätta sig hos hoffröknarna, men det vägrades af dem, som voro noga om iakttagandet af deras rang. Hon placerades då i den bänk, som är utsedd för andra fröknar, men der hade gamle generalen af artilleriet, Charpentier, satt sig. De sutto der ensamme »som ett redicult spektakel för guds församling». Efter gudstjensten, som försiggick under »kyrkoetiquette», blef opera, efter operan souper, dit fröken Rudensköld blef qvarbefald; men fråga uppstod, om hon kunde admitteras till soupern med drottningen. Ehrensvärd citerade, huru fröknarne Liljenberg, innan