— Hertigen hade oupphörligt sina ögon fästa på dig i afton. Den der förvexlingen med brefvet och broschen förtröt mig. Var planen förut uppgjord emellan dig och Weisenburg?
— Hur kan du tro det? Fy, skulle jag…? Gör mig ej ledsen, Armfelt.
— Händelsen är oförklarlig, mer än oförklarlig.
— Icke ändå den enda oförklarliga i afton.
— Han spådde hertigen.
— Hertigen bleknade.
— Förvirrad aflägsnade han sig.
— Äfven prinsessans hemligaste känslor tycktes han känna.
— Han kände dem. Hon måste medgifva det.
— Förmår då en dödlig att förutse och förutsäga kommande ting?
— En spådom förutsade konung Gustafs död.
— Swedenborg förespådde äfven Carl XII:s.
— Hvad det ena ögat icke ser, ser det andra.
— Bor väl den högsta uppenbarelse på gränsen mellan det närvarande och det kommande?
Armfelt hade tagit sin hatt och stod redan ute i korridoren, beredd att aflägsna sig.
Båda två leddes i sina tankar af samma önskan, ehuru ingendera ville framkomma med den. Weisenburg hade spått dem, men de kände ej sjelfva sina öden, utan hvarandras. Ingen af dem hade mod att förtro den andra hvad han visste, och båda två önskade att få veta, hvad den andre visste. Det besynnerliga i deras ställning gaf en gåtlik anstrykning af dunkelhet åt deras samtal.
— Skall jag tro eller tvifla?
Fruktande för sina egna tankar, slöt fröken Rudensköld sig trofast och tätt intill Armfelt, och äfven han slog sina armar omkring hennes veka lif.
I detta ögonblick tycktes ingen magt kunna åtskilja dem. Kärleken syntes förena dem till ett hjerta och en själ.
— Tvifla hellre än tro.
— Tro hellre än tvifla.
— Du måste säga mig, hvad Weisenburg förtrodde dig.
Och Armfelts ansigte log dervid, fullt af tro och hängifvenhet emot henne.
— Säger du äfven, hvad han förespådde mig?
Smekande strök hon nu undan en nedfallen lock från hans panna.
— Nåväl!
— Ditt namn skall, men, nej, ordet vill ej öfver mina läppar, berätta mig först, hvad han förtrodde dig.
En hastig rysning skakade hennes lemmar, men ändock blickade hon med innerlig ömhet på Armfelt.
— Du skall bestiga, nej, fortsätt du.
— Du sade att jag skulle bestiga…
