Hoppa till innehållet

Sida:Drabanten del 1 1888.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
201

— Var god och afbryt er ej, min fröken.

— Känner ni oss, min herre?

— Ja, jag känner er.

— Nåväl, jag har så mycket lättare då att förklara mig för er. Ni känner den duell, som egt rum här. Vi hade något skäl att intressera oss för de handlande personerna, och min vän och jag begåfvo oss hit för att i händelse af en olycklig utgång bistå den lidande. Men min vän hade ej styrka nog att höra de mordiska skotten, att se händelsernas gång, som vi betraktade genom detta fönster, denna händelse, på hvars minsta vexlingar lif och död berodde. Oförsigtigt hade hon af nyfikenhet uppklifvit i fönstret här… då ett skott åter aflossades… och hon vid ljudet af dess döfvande knall och åsynen af elden med ett anskri nedföll liksom död i mina armar. För all del, herr doktor, gör ett underverk, om ni förmår, och återkalla henne till lifvet. Ni bör veta, att om vi ej äro tillbaka om en halftimme, skall man sakna oss, och jag fruktar att många ledsamheter då förestå oss.

— Jag förstår er, min fröken. Prinsessan känner ej att ni begifvit er hit.

— Ni gissar rätt.

— Hofmarskalken är äfven i fullkomlig okunnighet derom?

— Också det.

— Man skall undra, hvar ni varit, och upptäcker man att ni varit här…

— Ack, ja! ni inser det obehagliga i vår ställning. Om vi tagit ett af prinsessans ekipage, skulle ändå vår färd ha förefallit mindre besynnerlig; men vi begagnade en hyrvagn, som väntar oss närmare Blå Porten. Man skall nu kunna gifva vår färd hvilken färg man behagar. Gör ett underverk således, rädda oss från alla ledsamheter!

— Om en halftimme behöfver ni vara i staden?

— Ja.

— På en qvart kör man dit. Jag skulle således ha' en qvart på mig.

— Hvad säger ni derom?

— En åderlåtning medhinnes icke.

— Nej, nej!

— Vill ni under denna qvart anförtro mig patienten helt och hållet?

Fröken Rudensköld, ty det talande fruntimret var ingen annan, blickade oroligt på honom.

— Ni begär ett underverk af mig, inföll Vincent, jag begär förtroende af er. Vill ni att er vän skall vara frisk om en qvart, så måste ni under tiden lemna detta rum.

— Jag skall uppfylla er önskan.

Så snart hon lemnat rummet, öppnade Vincent fönstret och gjorde