SJUNDE KAPITLET.
Paketet.
En bland de vackraste platser i hufvudstaden är den så kallade Slottsbacken. Från platån af denna öppna och fria backe eger man en utsigt, som få, måhända inga hufvudstäder kunna skänka. På ena sidan utbreder sig södra fasaden af Tessins odödliga mästerverk, den svenska konungaborgen, ett harmoniskt praktstycke af symmetriska och arkitektoniska förbindelser; på den andra sidan resa sig, liksom präktiga kulisser, väl mindre byggnader, men af palatslik skönhet, hvaribland det ryktbara Tessinska huset intager första rummet. Längst i fonden höjer sig S:t Nikolai kyrktorn sin stolta spira, blickande ut öfver trakten. Huru ofta och huru härligt ljuder ej från dess hvalf religionens, andaktens och bönens djupa, än jublande och än klagande, alltid hänförande orgelsång, erinrande om verldslig storhet och om verldsligt fall. Men vänd dig om! Hvilken storartad och lefvande anblick vidgar sig ej nu för ditt öga! Hvilken rörlig tafla af vimlande menniskor, hvilken frisk idoghet, hvilken glad och munter verksamhet! En hurtig sång når dina öron. Den kommer från verksamma och raska sjömän, som der nere vid stranden syssla bland vimlande skepp, färdiga att nästa stund spänna sina hvita vingar till flygt på verldshafvet och bära den svenska naturens alster till de aflägsnaste länder. Mellan de för vinden fladdrande dukarne skymtar den blåa böljan der bortom fram såsom en bakgrund af i lätta vågor böljande blå emalj. Men det irrande ögat får ej hvila sig här; nya utsigter draga det ständigt med sig till nya intryck. Det är här, som den mångbesjungna Mälaten, den svenska nordens Lago Maggiore, sammantryckt till ett smalt vattendrag af Norrström, i lugn och klar spegelglans åter utbreder sin skimrande vattenmassa och omfamnar, liksom betagen af en berusande vällust, löfklädda och i vårlig grönskande prakt smyckade holmar, den ena täflande i fägring med den andra. Här utbreder sig till venster Blasieholmen med sina furstliga byggnader, de politiska parti-intrigernas, lyxens, bördens och rikedomarnes arfsäten, der höjer och utbreder sig till höger Skeppsholmen med sin krans af gamla lindar kring sin breda panna, ståtliga byggnader i sitt knä och vaggande större och mindre fartyg vid sin fot.
På den kala klippan, som du ser skjuta upp, sitter den konungsliga viljans Jupiter med sin blixt, färdig att slunga den öfver trakten såsom ett ljungande tecken af sin sorg eller fröjd.
Var det slumpen eller beräkningen, som förlade härden för så många aristokratiska föreställningssätt tätt under mynningarne af dessa
