118
— Portugal? — Serge's.
— Spanien? — Reddeleon's.
— Italien? — Rey.
— Österrike? — Mehalovick och Hebenstreit.
— Preussen? — Mavillon.
— Nederländerna — Van der Noot.
— Ryssland? — Genet och Bossi.
— Turkiet? — Muradgea d'Osson.
— Förenta staterna? — Adet och David Lean.
— Asien? — Ruffien.
— Afrika? — Lessep.
Vi hafva här anfört några upprop, utan att ha iakttagit någon ordning namnen emellan.
Men låtom oss ännu ytterligare se oss omkring.
Framför Vincent står ett stort, rundt bord.
Bordet är betäckt med en svart duk, som på sidorna faller ned ända till golfvet. Äfven på detta bord återfinna vi en i guld skimrande, hela bordskifvan upptagande sol. I midten af denna sol ligger en sinnebild så arbetad, att den, på samma gång som den ser ut såsom ett öga, likväl är ett ur, och hvilken glänsande sinnebild betyder, att solen icke allenast beräknar tiden, utan äfven ser, huruledes du använder den. Intill denna sinnebild sluta sig tolf små sköldar, på hvilka vi läsa icke månadernas namn, utan de tolf apostlarnes, hvarje månad således betecknande eller tänkt såsom varande en af solens apostlar. Sköldarne sammanbindas med hvarandra i en kring deras yttre spetsar löpande kedja, hvilken kedja sammanhålles af en femkantig knut eller kanske rättare sagdt pentagon, på hvilken man finner det af alla gnostiska sekter betecknande ordet: abrasax, graveradt.
Emellan och ifrån alla dessa det lysande emblemets inre sinnebildliga delar bryta sig solens strålar öfverallt fram, och följande duken, falla de med den äfven ända ned till golfvet.
Till höger om bordet stå två mindre altaren, och till venster om det ett liknande tredje. I sin ställning till hvarandra bilda de en likvinklig triangel. På det första altaret ligga tvenne stora nycklar i kors om hvarandra, på det andra ligga en dolk och en palmqvist, likaledes i kors, och på det tredje finna vi ett vinkelmått, en cirkel, en kubisk sten, en spade o. s. v. Midt emellan dessa sirater ligger en bibel.
En kandelaber höjer sig upp emellan de två första altarne. Kandelabern krönes af en sexspetsig konungslig krona med en upprättstående spira i midten. Ur kronans spetsar och spira flamma antända lågor.
— Men hvad betyda vill, torde läsaren fråga, alla dessa dekorationer eller sinnebilder? Solen i fonden förstår jag, likaledes de symboler, som omgifva Vincents tron, men resten, t. ex. emblemen på bordet, kan jag ej rätt fatta.
