148
— I hafven rätt, mina herrar.
— Välan, I fordren således, återtog, Vincent, att jag skall anskaffa sekundanter?
— Det fordra vi.
— Må då så äfven ske.
Vid en vink från Vincent flög duken till den ena långsidan af tältet — såsom ett annat draperi — åt sidorna.
Alla gästerna, som under hand samlat sig kring bålarne och kristallerna utanför, blefvo ifrån detta ögonblick åskådare.
Armfelt utstötte ett utrop af harm.
En offentlig skandal, yttrade han.
Vincent endast log.
— Se der mina sekundanter, förklarade han, hänvisande på sina gäster.
En stunds djup tystnad följde. Ingen tycktes veta, huru man skulle taga ögonblicket. Öfverraskningen var från alla sidor synbarligen lika stor. De inbjudna talrika gästerna stirrade häpna inåt tältet. Utan att något enda ord vexlades, insågo de, hvad frågan gälde. Armfelts och Vincents hållning och utseende, de framtagna pistolerna, samt sekundanternas närvaro utgjorde en tillräckligt upplysande förklaring. Fruntimren drogo sig, bleka som lik, förskräckta och rädda tillbaka. Männen utstötte ett utrop af förtrytelse och missnöje.
— En duell på en teater, anmärkte Menzikoff, med en hel publik till sekundanter. Något sådant har jag ej hört talas om.
— En duell, tillade Stackelberg, för öppen ridå.
Alla voro slagna af bestörtning och förvirring.
Vincent for med handen öfver sitt bleka ansigte.
Armfelt tycktes likna ett åskmoln.
Vår diplomat var den, som först återkom till sig sjelf och praktiskt uppfattade ögonblicket. Med ett enda steg trädde han in i tältet.
— Ni behöfver en sekundant, tilltalade han Vincent. Vill ni begagna mig?
Ehuruväl Vincent ej besvarade anbudet, afslog han det icke.
Diplomaten lade omedelbart derefter sin hand på det snöre, hvarigenom tältdraperiet nyss delats itu, och vid en kraftig ryckning af hans hand slöt det sig nu åter tillsammans.
De inbjudna gästerna och tältets inre afstängdes eller åtskildes således återigen ifrån hvarandra.
Några minuter förgingo härefter under den mest spända förbidan och den djupaste tystnad.
Med läsaren befinna vi oss utanför tältet.
Hvad försiggår derinne? Korta samspråk vexlas; vi höra ljudet af rösterna, men ej ett enda ord. Tyst, nu brann ett skott af! Det föreföll som en ljudande punkt i en mening. Ah, andra skottet hördes. Det ljöd som ett eko af det första. Båda gälde lif eller död. Hade någon stupat? Hvilken? Man hade bland gästerna hört ett par
