170
Våra vandrare passerade omkring Castellet och togo vägen åt Palazza Reale. Palatset ligger med ena sidan åt hafvet, nära intill det. Fasaden är ganska vidsträckt, med tre portar af lika höjd, prydd med kolonner af granit, hvilka uppbära första våningens balkonger. Den eger för öfrigt tre rader pilastrar öfver hvarandra, doriska, joniska och korintiska, och det hela är krönt med en balustrad, vexelvis garnerad med pyramider och vaser.
Vandrarne inträdde på en af palatsets borggårdar och försvunno snart i slottshvalfven. Efter en kort stunds vandring infördes engelsmannen i ett stort audiensrum, och snart stod han framför general Acton, som, sedan markis Tanucci upphört att leda regeringsärendena, öfvertagit den vigtiga och inflytelserika befattningen.
Riddaren Acton, född i Frankrike af irländska föräldrar, hade öfvergått i neapolitansk tjenst. Utrustad med ett godt hufvud och en orubblig och fast karaktär, ledde han ärendena i monarkisk anda. Gunstling hos drottningen, Maria Carolina, kejsarinnan Maria Theresias dotter, och syster till Frankrikes olyckligt ryktbara drottning, Marie Antoinette, herskade han oinskränkt i hennes intressen. Den svage Ferdinand den fjerde är icke mycket att säga om. Men allt detta känner läsaren redan förut.
Man måste förlåta Maria Carolina, om hon icke kunde hysa benägenhet för Frankrike och de revolutionära grundsatser, som der störtade tronen och dermed äfven hennes syster. Hjertat har sin röst såväl som folken, naturen sina lagar lika väl som politiken.
Den politik, som beherskade de båda Sicilierna, var äfven österrikisk-engelsk, eller med andra ord, vänskap med alla, som voro fiender mot Frankrike.
Sedan Acton emottagit och granskat depescherna, som vår engelsman medfört, fäste han en allvarlig och pröfvande blick på den unge mannen. För att draga en slutsats af det vänliga lugn, som dervid återspeglade sig i generalens ansigte, utföll helt säkert omdömet om honom till hans stora fördel.
— Ert namn är Williams?
Williams svarade intet, men blickade generalen öppet och oförskräckt till mötes.
— Ni känner icke, hvarför ni blifvit hitsänd? fortfor åter Acton.
— I går afton blef jag inbefald till amiralen. Han förkunnade mig, att jag i dag vid soluppgången skulle lemna eskadern och begiva mig till Neapel; att logis redan var betingadt nära hamnen på Moriconis värdshus, och att värden skulle känna igen mig på några uppgifna ord; vidare, att jag skulle begifva mig till Largo del Castello, och stanna vid tjugonde trädet från alléens början, samt att jag der skulle tilltalas med några vissa ord af en person, klädd i brun kappa och spetsig hatt, hvilken jag — sedan jag förvissat mig om att mannen var den rätte — skulle följa.
— Amiralen befalde ingenting annat?
