Reuterholm såg hvilket djupt intryck hans ord gjorde, och ville icke låta det gå förloradt.
— Ers höghet, fortfor han också genast, jag är nu i tillfälle att bevisa, det alla våra länge hysta misstankar emot Armfelt öfverensstämma med sanningen.
— Kan du bevisa det?
Hertigen for med handen öfver pannan. En grym tanke hade slagit ned midt i hans eljest fromma hjerta.
— Hör mig, ers höghet. Jag har i dag erhållit underrättelse från Hamburg.
— Från Bregard i Hamburg?
— Han har återskickat flere härifrån till Armfelt afgångna bref, som ganska tydligt bevisa flere personers brottslighet och deras afsigter mot den bestående ordningen.
— Du har dem i din hand? Du har dem?
— Ännu mera. Jag har äfven mottagit en rapport från Rom.
Hertigen erfor en känsla af beundran öfver Reuterholms vaksamhet.
— Äfven från Rom? upprepade han. Ah, Reuterholm, du vakar, medan jag drömmer. Från Rom, säger du?
— Piranesi är en trogen tjenare, ers höghet. Vi måste belöna honom. Äfven han bekräftar Armfelts brottslighet.
— Skola vi då ändtligen lyckas att få fast honom! Ligger min hand en gång på hans axel, så …
— Jag har mottagit ännu vigtigare nyheter.
— Låt höra, låt höra.
Hertigens otålighet tilltog.
— Från Neapel.
— Hvad skrifver man från Neapel?
— Vincent, han som äfven en tid var anstäld här såsom hertigdömet Altenburgs ministerresident, baron Weisenburg, har skickat mig packor af afskrifter, bland hvilka Armfelts revolutionsplan äfven befinner sig.
— I afskrift?
— Som ers höghet anmärker, i afskrift.
— Det är ett dåligt bevis.
— Armfelt har afsändt originalet till Petersburg.
— Du förskräcker mig, skulle kejsarinnan …
— Kejsarinnan gynnar det gustavianska partiet, och handlingarna skulle tillställas henne genom en Abbé Heral och M:r Vignes.
— Hvilken djerfhet! — Och denna revolutionsplan?
— Ers höghet skall sjelf få läsa den.
— Men om kejsarinnan redan har originalet i sina händer och gillar planen?
— Nåväl.
— Vi hafva en armé, menar du.
