Hoppa till innehållet

Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

30

han dervid gjorde, föreföll nära nog såsom ett endast mellan honom och Reuterholm bekant uppmuntrande frimuraretecken.

— Äfven hos oss, höjde han också nu åter sin röst, hafva vi läst menniskans boks hemligheter, äfven hos oss hafva andar talat och profetior gått genom tidehvarfven, äfven hos oss hafva uppenbarelser timat och tecken skett.

— Det är sant, ropade man omkring honom, det är sant!

— Äfven hos oss, fortfor Reuterholm utan att låta afbryta sig, har Salomos tempelbyggnad vuxit upp och ut. Praktfull i sin har moniska enhet stod den omsider också der. Rikets ridderskap hade redan invigt sig till rikets tempelherrar. Tempelordet var också återfunnet. Grundvalen tycktes orubblig och fast. Hvilken erinrar sig ej författningen af …

Längre hann han icke. På en gång reste sig alla upp, liksom lydande dragningskraften af ett enda gemensamt intryck. Det var som om en storm på en gång brutit lös.

— Ja, ja Sjuttonhundratjugo års författning! ja, ja!

Reuterholm erfor sjelf en känsla af hänförelse. Man såg det i hela hans väsende, man hörde det i hans ord.

— Adoniram, byggmästaren … templets arkitekt …

— Friheten, friheten! ropade man omkring honom.

— Adoniram-friheten, ifylde Reuterholm meningen, hade arbetat väl. Templets spiror växte i höjden, under det att konungamagtens spira …

— Bröts till spillror, inföll man åter.

— Under det att konungamagten, tillade han, förvandlades …

— Till en namnstämpel, ljöd det.

— Och altaret …

— Sekreta-utskottet …

— Krossades med templet …

— 1772.

— Frihetens Adoniram låg åter slagen och dödad vid tempeldörren.

Under det Reuterholm i sin stolta sjelfkänsla njöt af det stormande intermesso, som han framkallat, kände han likväl ett verkligt begär att erfara hertigens enskilda mening och omdöme derom. Hans blick flög derför också hastigt öfver till honom. Med en känsla af tillfredsställelse märkte han att hertigen smålog.

Då han åter höjde sin röst, öfverhoppade han likväl flera länkar i sitt tal.

— Salomos härliga tempel må dock störtas! Grundvalarne störta ej. Templet skall alltid uppstå igen, härligare än förr.

— Samma dag, den 19 Augusti 1772, då frihetstidens tempel förstördes af Gustaf den tredjes arm, samma dag började tempelarbetet åter i några behjertade mäns bröst.

— De första murarne till detta sanctuarium voro ingifvelser i ljusets och frihetens tjenst.