— Du skulle ej hinna tio steg ifrån detta hus, förrän sbirrerna redan gripit dig; och efter tjugofyra timmar …
— Så hängde man mig, menar ni?
Adlerstjerna nickade sitt bifall.
— Då ni så väl vet mitt öde, bör ni icke heller vara okunnig om ert eget.
— Och mitt öde?
— Blir detsamma som mitt.
— Att hänga?
— Att hänga, och det inom tjugofyra timmar, sedan sbirrerna tio steg ifrån detta hus gripit er med fruntimret deruppe. Emellertid står jag nu till er tjenst; ni önskade ju tala vid henne ensam.
— Kom!
Genom det mod och den hurtighet, som Adlerstjerna visade i den stund Louise bortfördes på sjön, hade det lyckats honom att hos Armfelt och de öfriga i födelsen qväfva misstanken och beskyllningen, att han stått i fördrag med Zamparelli om den första våldsgerningen. Genom den ihärdighet och outtröttliga ifver, hvarmed han deltog i efterspaningen efter den försvunna, stadfäste han ännu mera en god tanke om sig. För att fullkomligt ha vunnet spel, återstod endast nu att vinna Louise på hans sida, antingen genom eftergifsam godhet för henne eller också genom ett nytt djerft spel, lika mycket hvilket, blott han vann sitt ändamål.
Det hade aldrig fallit honom in, att han skulle stöta på något motstånd hos Zamparelli, men till sin förskräckelse såg han nu i honom kanske den bottenlösaste afgrund att öfverhoppa.
Utom i de afseenden, som vi redan framstält, hade för öfrigt ändamålet med Louises bortförande alltid stått ganska oklart eller dunkelt för honom.
Ur hans själs innersta djup ropade en röst till honom: du måste ega henne, och för att ega henne, måste du röfva bort henne! Han ville aflägsna henne från Döring, ville hafva henne på ett ställe, der han visste att ingen, utom han, kunde träffa henne. Han var svartsjuk och grym, han älskade och var elak, han var lidelsefull och blind i sitt tillvägagångssätt. Hans kärlek var så mycket hat, som det var möjligt, för att på botten ännu vara kärlek.
Han hade en gång anhållit om hennes hand, i afsigt att göra henne lycklig; nu ville han på hvad vilkor som helst vinna denna hand, i afsigt att göra henne olycklig.
Hans böjelse hade blifvit en fix idé, åt hvars ledning han blindt hemfallit.
Lugn öfverläggning och klokhet hade öfvergifvit honom, och han rusade fram.