Hoppa till innehållet

Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/561

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
557

— Ryssland skattar er person lika god som en hel armé, och det i den stund, som Sverige förskjutit er.

— Mera än en arme skattar jag dock min ära. Sedan man beröfvat mig allt, återstår mig endast den. Aristides var stoltare öfver sin fattigdom, än Kallas öfver sin rikedom.

— Storhet, rikedom, ära och framtid vänta er i spetsen för våra arméer.

— Der väntade mig äfven mitt fäderneslands förakt.

— Ni ämnar er härifrån till Ryssland?

— Jag ämnar det.

— Petersburg emottager er, men endast som general för en af våra redan marschfärdiga arméer, eljest …

— Eljest …

— Eljest väntar er vid er ankomst till Ryssland ett förvisningsbref till Kaluga[1].

— Ah …

— Ni besinnar er.

— Långt derifrån. Jag tackar er för denna underrättelse. En sådan förvisning skall i en framtid bevittna min fosterlandskärlek.

Kuriren såg förvånad på honom.

Elden i Vincents ögon uppflammade ännu en gång. Armfelts ord ljödo genom hans själ såsom ett eko af hans egna känslor. Äfven han hade aldrig kunnat förmås att svika sitt fosterland. Det var ett återsken af hans patriotism, som ännu en gång lifvade hans blick.

Döring fattade ofrivilligt Armfelts hand och tryckte den till sitt bröst, fullt af sympatier för det ridderliga i hans ord.

— Ni känner måhända ännu icke, herr baron, inföll åter kuriren, hela vidden af den förföljelse, som ledt den svenska regeringens handlingssätt emot er, känner icke, hvad som i denna stund — ni skall sjelf se det — och sedan …

Kuriren gjorde en rörelse emot fönstret, men hindrades att närma sig intill det af Cazal, som gissade hans afsigt.

— Hvad ämnar ni? frågade Cazal.

— Undan!

— Nej!

Vincent märkte med glädje, att Döring tryckte Armfelts hand, emedan kärlek och aktning deri uttalade sig. Han log af tillfredsställelse deröfver. Stunden var inne.

— Baron Armfelt och Döring, yttrade han, kommen hit. Jag vill säga er ett ord.

Båda två närmade sig bädden. Stillatigande betraktade de den döende.

— Ni har en gång sett, talade han slutligen till Döring, er mor.

— Ja, ja!

  1. Äfven Biografiskt lexikon bekräftar, att Armfelt ej ville ingå på de förslag emot Sverige, som Ryssland gjorde honom.