Han vinna skall min hand… men skall ej vinna mera.
Det Gustafs dotter är, som ensam skall regera;
Det endast döden är, som mig beröfva kan
Den spira, jag i arf med sjelfva lifvet vann —
Så gillar dygden sjelf det val som fördom lastar;
Och Carl mitt uppsått blott till sin fullbordan hastar.
Ja, på den Ordens-fest, som helgar denna dag,
Jag straxt förklara vill min kärlek… och min Lag.
ANDRA SCENEN.
CHRISTINA, CARL GUSTAF, Fröken Sparre.
CARL GUSTAF
Prinsessa! tillåt mig, för edra fötter bära
Germaniens hörsamhet och edra vapens ära:
För Sverges Riksarmée den främsta Höfvidsman,
Jag säkrast om dess tro och mandom vittna kan.
Om man af Härens mod en Höfdings värde dömmer;
Om man vid Segrens vinst en Höfdings svaghet glömmer;
Om Himlen i min hand välsignat det baner
Som säkerhet och lugn åt Sverge återger…
Ach Drottning! värdes då förutan vrede höra
Det hopp jag mig förtrott, den bön jag vågar göra,
Att af er ädla han en lön må lemnas mig,
På den mitt hela väl allena grundar sig.
CHRISTINA.
Hvad lön är i min magt, som uti värde väger
Mot den ert egit bröst i sina dygder äger?…
Mot den att, segrande mot trenne Kronors magt,
På Roms förmätna Örn en evig boja lagt?…
Mot den att, svigtande för hundra lagrars börda,
Europas tacksamhet och låf och undran skörda?
