Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


XXVII.
GUDS HAND.

När Henrik lämnade madame de Sauve, hade han sagt till henne:

— Lägg er till sängs, Charlotte. Låtsas vara allvarligt sjuk och ta inte på inga villkor emot någon under hela dagen i morgon.

Charlotte lydde utan att göra sig redo för det skäl som kunnat förmå konungen till denna uppmaning. Hon hade börjat vänja sig vid hans excentriciteter, som man skulle säga nu för tiden, eller vid hans fantasier, som man uttryckte sig då.

För övrigt visste hon, att Henrik bar på hemligheter som han aldrig yppade för någon och på planer, som han fruktade att röja till och med i sina drömmar.

Samma kväll beklagade hon sig därför för Dariole över att hon kände sig tung i huvudet och över att det sved i hennes ögon. Det var just dessa symptom som Henrik sagt åt henne att förege.

Dagen därpå låtsades hon vilja stiga upp, men hon hade knappt tagit ett steg förrän hon började beklaga sig över en allmän matthet och lade sig igen.

Detta illamående, som Henrik redan omtalat för hertigen av Alencon, inberättades för Katarina, då hon helt lugnt frågade varför madame de Sauve inte som vanligt infunnit sig vid hennes lever.

— Hon är sjuk! svarade hertiginnan av Lothringen, som var tillstädes.