— Det betyder, svarade Margareta, att hertigen av Alencon kan stoppa sin silkessnodd i fickan igen och hertigarna av Anjou och av Guise sticka sina värjor i skidan, eftersom herr de La Mole inte kommer att gå ut genom korridoren i kväll.
L.
ATRIDERNA.
Sedan sin återkomst till Paris hade hertigen av Anjou ej träffat sin mor, vilkens älsklingsson han som bekant var.
Katarina var den enda som från början visste om att han skulle komma tillbaka till Paris, och Karl IX skulle ha svävat i fullständig okunnighet därom, om han ej genom en slump råkat möta hertigen, då denne kom ut från det Condéska palatset. Kungen hade ej väntat hertigen förrän dagen därpå, och Henrik av Anjou hoppades att han ingenting skulle få reda på om de hemliga överläggningarna med de polska sändebuden.
När hertigen av Anjou äntligen infann sig hos sin mor, öppnade den annars så kalla och lugna Katarina sina armar för sin mest älskade son och tryckte honom till sitt bröst med en moderlig ömhet, som man näppeligen hade kunnat vänta av detta förtorkade hjärta.
— Ack, madame, sade hertigen, eftersom himlen förlänat mig dem glädjen att utan vittnen få omfamna min mor, trösta sedan ni den olyckligaste människan i världen!
— Min Gud, kära barn! utropade Katarina, vad är det då som har hänt er?
— Ingenting, som ni inte redan vet, min mor.
