slå fel. För närvarande rentav hoppas jag själv att horoskopet inte talar sant.
— Men förutsade inte hans horoskop detta?
— Hans horoskop talade om ett kvarts sekel. Men det sade inte, om detta kvartssekel gällde hans liv eller hans regeringstid.
— Nåväl, min mor, styr om att jag får stanna. Min bror är nu nära tjugufyra år. Inom ett år kommer frågan att vara avgjord.
Katarina tänkte efter.
— Javisst, sade hon därpå, det skulle vara bättre om saken kunde ordnas på det viset.
— Tänk, min mor, utropade Henrik, vilken förtvivlad missräkning det skulle bli för mig att ha utbytt Frankrikes krona mot Polens. Tänk att gå därborta och plågas av den tanken, att jag skulle ha kunnat få regera här i Louvren mitt ibland detta eleganta och bildade hov, med den bästa mor i världen vid min sida, vilkens råd skulle bespara mig halva arbetsbördan, en mor som varit van att dela statens bekymmer med min far och säkert också skulle dela dem med mig. Ack, min mor, jag skulle ha blivit en stor konung!
— Seså, kära barn, sade Katarina, som också hade närt denna tanke som sin ljuvaste förhoppning, tappa inte modet. Har ni inte själv tänkt ut något sätt att ordna saken på?
— Jovisst, och det var därför som jag kom tillbaka två eller tre dagar tidigare än jag var väntad och lät min bror tro att jag kom hit för madame de Condés skull. Jag har träffat Lasco, den mest betydande av ambassadörerna. Jag gav mig tillkänna för honom och gjorde under detta första möte allt vad i min förmåga stod för att bli illa omtyckt. Jag hoppas att jag lyckades med det.
— Kära barn, inföll Katarina, det där var inte
8. Drottning Margot. II.
