Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
7

sex timmar, sammanlagt trettiosex timmar. Antag nu, det tar längre tid och att det i stället blir fyrtio, ja, fyrtioåtta timmar. Ja, fyrtioåtta timmar böra räcka till. Men hur kommer det sig att Henrik ännu är på fötter? Är det för att han är man och har en kraftigare kroppskonstitution? Eller har han kanske druckit sedan han kysst henne och sedan torkat läpparna?

Katarina inväntade otåligt middagstimmen. Henrik dinerade varje dag vid konungens bord. Han kom även nu och beklagade sig i sin tur över huvudvärk, åt ingenting och drog sig tillbaka omedelbart efter måltiden under förevändning att han vakat en del av den förflutna natten och kände behov av sömn.

Katarina hörde honom avlägsna sig med vacklande steg och lät följa efter honom. Man rapporterade, att kungen av Navarra styrt kosan mot madame de Sauves rum.

— Nu fullbordar han hos henne det verk, som en olycklig slump kanske lämnat ofullbordat, tänkte hon.

Kungen av Navarra hade verkligen begivit sig till madame de Sauve, men det var endast för att säga till henne att fortsätta med den roll hon spelade.

Dagen därpå lämnade Henrik icke alls sitt rum under hela förmiddagen och visade sig ej heller vid konungens diner. Madame de Sauve, sades det, hade blivit allt sämre och sämre.

Katarina jublade. Dagen förut hade hon skickat bort Ambroise Paré till Saint-Germain för att se till en av hennes favorittjänare där. Hon väntade med lugn min på att dörren skulle öppnas och en blek och förskräckt tjänare skulle komma in och säga: Ers majestät, konungen av Navarra är döende och madame de Sauve är död.