Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

176

er in med änkedrottningen och med hertigen av Alencon. Förklara för honom att ni inte kan ge er iväg utan honom. Försök förmå honom att tro det… det blir nog det svåraste

— Var lugn, han kommer att tro det.

— Tror ni att han har så stort förtroende för er?

— Nej, gudbevars, men han tror allt vad drottningen av Navarra säger åt honom.

— Och hon står helt och hållet på vår sida?

— Ja, det har jag sett bevis på. För resten är hon ärelysten, och Navarras krona, som hon inte har, bränner hennes panna.

— Underrätta mig tre dagar före jakten var den kommer att äga rum. När ni sedan ser La Mole framför er, så följ after honom.

— Det är överenskommet, de Mouy.

— Har ers majestät pengar?

Henrik gjorde den karaktäristiska grimas, som han fick göra hela sitt liv som svar på denna fråga.

— Inte så värst mycket, svarade han, men jag tror att Margot har.

— Nåväl, vare sig det nu är era egna eller hennes, tag med er så mycket som möjligt.

— Och vad kommer du att göra under tiden?

— Sedan jag klarat av ers majestäts angelägenheter hoppas jag att ers majestät tillåter mig att sysselsätta mig en smula med mina egna.

— Gör det, de Mouy. Men vad är det för angelägenheter?

— Jo, ers majestät, Orthon har talat om för mig, att han i närheten av Arsenalen mött den där boven Maurevel, som har kryat till sig tack vare Renés omsorger och som nu värmer sig i solskenet som den orm han är.