Margot? Ni lovade ju infånga dem, Frans, och nu fordrar jag också att man tar reda på dem.
— Konungen och drottningen av Navarra ha vi inte sett till.
— Se där komma de, sade hertiginnan av Nevers.
Och vid bortersta ändan av en allé, som ledde ned till floden, syntes verkligen Henrik och Margareta närma sig så lugnt som om ingenting alls varit på färde. Båda hade sina jaktfalkar med sig och redo så tätt intill varandra, att deras hästar tycktes hålla huvudena tillsammans.
Hertigen av Alencon, som var utom sig av raseri, lät nu genomsöka den närmaste omgivningen. Det var då man träffade på La Mole och Coconnas, vilka nu också trädde fram i kretsen. Som de emellertid ej voro kungliga personer, var det ej lika lätt för dem som för Henrik och Margareta att bibehålla fattningen. La Mole var alltför blek och Coconnas föreföll alltför röd.
LIII.
UNDERSÖKNINGEN.
Det skådespel, som erbjöd sig för de båda unga männen, när de trädde in i kretsen, hör till dem som man aldrig glömmer, även om de blott varat några korta ögonblick.
Karl hade låtit alla de fångna adelsmännen defilera förbi och både han själv och hertigen av Alencon gåvo ivrigt akt på dem i hopp att få se konungen av Navarra.
Då nu det unga paret visade sig i slutet av allén, bleknade hertigen. Karl däremot kände sitt hjärta vidgas, ty inom sig önskade han, att allt vad hans
