— Nå, frågade Coconnas, har den där avskyvärde guvernören varit på besök hos dig.
— Ja, liksom också hos dig, antar jag?
— Och han tog ifrån dig allt.
— Ja… och från dig också?
— Åh, jag hade inte mycket… en ring som jag fått av Henriette, det var alltsammans.
— Och kontanter?
— Jag har lämnat allt vad jag ägde till den präktige fångvaktaren för att han skulle låta oss få träffas.
— Aha, utbrast La Mole, han tycks således ha tagit betalt på två håll.
— Du har således också betalat honom?
— Jag har givit honom hundra écus.
— Så mycket bättre.
— Hur så… att vår fångvaktare är en skälm?
— Javisst, Han kommer sålunda att göra allt vad vi vill för pengar, och man får väl hoppas att vi inte komma att sakna pengar.
— Förstår du vad allt det här kommer sig av?
— Javisst, vi ha blivit förrådda.
— Av vem då?
— Av den där skurken, hertigen av Alencon. Jag hade skäl för min önskan att få vrida halsen av honom.
— Och tror du att vår ställning är allvarsam?
— Jag är rädd för det.
— Sålunda kan man befara… tortyr?
— Vad skall du säga, om det blir så?
— Jag skulle tiga, svarade La Mole med en feberaktig rodnad.
— Nåväl, vad mig beträffar, sade Coconnas, så om man är så oförskämd mot mig, så skall jag tala om en hel del saker.
― Vad då?
