Det hölls en mängd tal både för Karl IX och drottningen av Navarra. Hugenotterna voro som bekant mycket talträngda av sig. Antydningar om det förflutna och frågor om framtiden insmögos i dessa tal till konungen. Men på alla dessa antydningar svarade han med sina bleka läppar och sitt listiga leende:
— Då jag ger min syster Margot till Henrik av Navarra, ger jag min syster till alla kungarikets protestanter.
Dessa ord kommo somliga att känna sig lugnare, medan andra logo däröver, ty de hade i själva verket två betydelser.
Hertigen av Guise gick under tiden samtalande med Téligny. Men han ägnade ej någon vidare uppmärksamhet åt samtalet, utan vände sig då och då om för att kasta en blick mot den grupp av damer i vars mitt drottningen av Navarra tronade. Då prinsessans blick därvid råkade möta den unge hertigens var det som om ett moln lade sig över hennes ljusa panna, kring vilken stjärnor av diamanter bildade en skälvande gloria och en obestämd plan avspeglade sig i hennes otåliga och oroliga hållning.
Prinsessan Claude, Margaretas äldre syster, som för några år sedan gift sig med hertigen av Lothringen, hade märkt denna oro och närmade sig för att fråga henne om orsaken därtill. Men i samma ögonblick stego alla åt sidan för att lämna plats för änkedrottningen, som närmade sig stödd på den unge prinsen av Condés arm, varför prinsessan blev skild från sin syster. Under den allmänna rörelse, som nu uppstod, passade hertigen av Guise på tillfället och närmade sig sin svägerska madame Nevers och följaktligen också Margareta. Hertiginnan av Lothringen, som ej ett ögonblick lämnat den unga drottningens sida, såg nu i stället för det moln, som
