gjort mer än räddat mitt liv, ers majestät, han har skickat mig en av sina änglar för att lära mig älska det.
— Men ni kan inte gå… innan ni har tagit femtio steg, kommer ni att falla omkull av utmattnign.
— Ers majestät, jag har försökt att gå litet här i kabinettet i dag, jag går sakta och med svårighet, det är sant, men bara jag kommer utanför Louvren får det sedan gå som det kan.
Margareta stödde huvudet i handen och funderade.
— Och kungen av Navarra talar ni inte längre om, sade hon med avsikt. Önskar ni inte längre ingå i hans tjänst, när ni byter religion?
— Ers majestät, svarade La Mole bleknande, nu vidrörde ni den verkliga anledningen till att jag önskar avlägsna mig… Jag vet att konungen av Navarra svävar i den största fara och att hela ers majestäts inflytande som prinsessa av Frankrike knappast förmår att rädda hans huvud.
— Vad menar ni, min herre, frågade Margareta och vad talar ni om för faror?
— Ers majestät, svarade La Mole tvekande, man hör allting från kabinettet, där jag varit placerad.
— Det är sant, sade Margareta för sig själv, de Guise har också sagt mig det.
— Nåå, vad har ni hört då, frågade hon La Mole.
— Först det samtal som ers majestät hade i morse med sin bror.
— Med Frans, utropade Margareta rodnande.
— Ja, med hertigen av Alencon, ers majestät, och sedan under er frånvaro samtalet mellan madame de Sauve och mademoiselle Gilonne.
— Och det är dessa bägge samtal?…
— Ja, ers majestät. Ni har varit gift i knappt åtta dagar och älskar er man, er man kommer att
