204
samt. Om du emellertid får se något nytt vid offren, så låt mig genast veta det. Låt oss gå ifrån fåren och försöka med höns.
— Ack, ers majestät, jag är rädd för att ombyte av offerdjur inte kommer att inverka på spådomen.
— Gör som jag säger dig.
René bugade sig och gick.
Katarina blev ett ögonblick sittande försjunken i tankar, sedan reste även hon sig och återvände in i sitt sovrum, där hennes hovdamer väntade. Hon underrättade dem om, att man dagen därpå skulle företaga en pilgrimsfärd till Montfaucon.
Underrättelsen om denna förlustelse åstadkom under hela aftonen stor uppståndelse i staden. Damerna gjorde i ordning sina bästa toaletter och adelsmännen sina vapen och munderingar. Handlandena stängde sina butiker och verkstäder, och de promenerande passade på att här och där slå ihjäl några hugenotter för att kunna ge amiralens lik ett passande sällskap.
Det var ett förfärligt oväsen under hela kvällen och en god del av natten.
La Mole hade tillbragt den tråkigaste dag i världen, och denna dag följdes av två eller tre andra, som inte voro mindre trista. Hertigen av Alencon hade för att uppfylla Margaretas önskan installerat honom hos sig, men hade sedan inte synts till. Han kände sig precis som ett stackars övergivet barn, berövad de ömma och angenäma omsorger han åtnjutit från de bägge kvinnorna, av vilka åtminstone den ena ständigt sysselsatte hans tankar. Han hade visserligen fått underrättelser om henne genom kirurgen Ambroise Paré, som hon hade skickat till honom, men dessa nyheter, som han erhöll genom en femtio års man, vilken inte förstod eller låtsades inte förstå La Moles intresse för den minsta småsak, som rörde Margareta, voro mycket otill-
