en av dem kunde stiga upp, fann han på en stol invid sin säng en morgonrock, och den dag han kunde kläda sig, fann han en hel dräkt. Än mer, i fickan på varje livrock låg en fylld börs, vilken han naturligtvis behöll endast för att vid tillfälle återlämna den till den okände beskyddaren.
Denne okände beskyddare kunde inte vara hertigen, hos vilken de unge männen bodde, ty denne hade inte en enda gång kommit för att se efter huru de befunno sig, eller ens gjort sig underrättad därom.
I djupet av sina hjärtan hyste de ett svagt hopp, att den okände beskyddaren skulle vara den kvinna de älskade.
De väntade också med otålighet på det ögonblick de skulle kunna gå ut. För La Mole, vars sår blivit läkta förr än Coconnas, skulle detta ha kunnat komma för länge sedan, men ett slags tyst överenskommelse band honom vid hans väns öde. Det var bestämt, alt deras första promenad skulle ägnas åt tre besök, det första till den okände läkare, vars välgörande medicin hade haft en så underbar inverkan på Coconnas' sårade bröst, det andra till den avlidne värdshusvärdens hotell, varest bägge två hade lämnat sina kappsäckar och hästar. Det tredje besöket skulle gälla florentinaren René, vilken vid sidan av sitt yrke som parfymhandlare även var magiker, och inte endast sålde kosmetiska salvor och gifter utan även tillredde kärleksdrycker och lämnade orakelsvar.
Då de varit instängda i två månader, kom äntligen den efterlängtade dagen.
Vi säga instängda, och detta är också det rätta ordet, ty i sin otålighet hade de flera gånger velat påskynda den dagens ankomst, men en vaktpost, som var placerad utanför dörren, hade varje gång stängt deras väg och underrättat dem om, att de
