Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/310

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

304

vid hans kappa slogs upp och en del hål syntes gapa på hans livrock.

— Men ni har ju blivit riktigt illa tilltygad, utbrast Margareta.

— Ja, det är just rätta ordet, svarade La Mole, belåten med att kunna vända sitt missöde till fördel för sig själv. Se bara, madame.

— Varför bytte ni inte om livrock i Louvren, då ni kom hem? frågade Margareta.

— Det var någon i mitt rum, svarade La Mole.

— Vad nu, var det någon i ert rum, utbrast Margareta förvånad. Vem då?

— Hans höghet.

— Tyst, avbröt honom Margareta.

Han lydde genast.

Qui ad lecticam meam stant? frågade hon. (Vilka stå vid min bärstol.)

Duo pueri et unus eques (Två pager och en väpnare).

Optime, barbari, sade hon, dic Moles quem inveneris in cubiculo tuo? (Gott, det är barbarer. Säg, La Mole, vem fann du i ditt rum?)

Franciscum ducem. (Hertig Frans.)

Agentem? (Vad gjorde han?)

Nescio quid. (Jag vet inte.)

Quo cum? (Vem var med honom?)

Cum ignoto. (En okänd.)

— Det var besynnerligt, sade Margareta. Ni har således inte kunnat få tag i Coconnas, fortfor hon, tydligen utan att tänka på vad hon sade.

— Jag är också högst orolig, såsom jag nyss hade den äran säga ers majestät.

— Nå, jag vill inte hindra er längre i era efterforskningar, sade Margareta leende, men jag vet inte hur det kommer sig att jag har för mig att