Så föll Gustaf IV Adolf, utan att en hand rörde sig till hans försvar. “Däremot var det”, säger Beskow, “som hade en sten fallit från hvarje hjärta vid det med blixtens snabbhet kring staden spridda ryktet, att Gustaf Adolf blifvit skild från regeringen. Man tyckte sig efter flerårigt förtryck andas fritt. Staden var i jubel. På värdshusen dracks och hurrades för den lyckliga utgången. De unga kansliherrarne, som varit invigda i sammansvärjningen (och de voro många) firade dagen på Kastenhofs källare[1] vid Gustaf Adolfs torg och räckte ut glas genom fönstren åt de förbigående, äfven åt fruntimmer, att tömma en skål för den efterlängtade befrielsen. Vädret var så härligt, att damer gingo i schal, som på en vårfest, hvartill glädjens inre värme väl äfven bidrog.”
.jpg)
Bland andra målande drag må äfven följande berättas. Dåvarande rikshärolden,
öfverceremonimästaren von Hauswolff, “det finaste praktexemplaret
från Gustaf III:s hof”, satt som registrator i kansliexpeditionen. “Tidningen
om konungens fängslande emottogs”, berättar Beskow, “af honom med lika
- ↑ Numera Hotell Rydberg.
