träda i bakgrunden, och i hennes ställe behärskar naturkrafternas och de sociala formernas studium århundradets slut. Den diktande konsten, som, efter den rikaste blomstring, mot seklets slut visat tecken till förfall, har ännu icke förmått arbeta sig till ett nytt innehåll, och samma förhållande råder med målarekonsten, som från Louis Davids stela historiska bilder ända till Arnold Böcklins färgdikter icke alltid haft idel framsteg att uppvisa, äfvensom med musiken, för hvilken, trots den lysande rad komponister århundradet haft att framvisa och de nya och snillrika uppslag en sådan musikens heros som Richard Wagner gifvit, icke förty vid seklets slut ingen Mozart eller Beethoven uppträdt för att förena och i er högre form sammangjuta de olika riktningarna.
På det sociala området har vårt århundrade icke förmått att fullt genomföra de idéer, den franska revolutionen testamenterade det. Den strid för jämlikhet och allmän människorätt, som kämpades af den franska revolutionen, har vårt århundrade icke kunnat bringa till ett tillfredsställande slut; under inflytande af läran om kampen för tillvaron och den starkaste och bäst utrustades kvarlefvande på den svagares bekostnad, har denna strid endast antagit andra former, och människan står fortfarande inför den grymma erfarenheten, att hon är flätad på den oblidkeliga nödvändighetens hjul och liksom alla andra organiska varelser underkastad den lifsförintande anpassningslagen.
Detta förklarar, att den af den stora revolutionen för ett århundrade sedan började sociala befrielsestriden ännu icke haft den framgång man hoppats. Striden står visserligen numer icke mellan adlig och oadlig, mellan en privilegierad klass och en oprivilegierad; den står i stället mellan de ägande och de intet ägande, mellan kapitalet och arbetet.
I jämbredd med denna strid har den moderna socialismen i alla sina många former och förvandlingar gått; den har såsom en allvarlig uppgift invigt århundradet och sedan dess icke öfvergifvit det. Från Babeufs kommunistiska sammansvärjning år 1796 till det socialistiska junislaget 1848 och kommunupproret i mars 1871 har den spelat sin roll i franska folkets historia och i Tyskland i starkare grad än annanstädes genomträngt massorna.
Men om sålunda icke alla frukter mognat, alla förhoppningar kunnat uppfyllas, har det förflutna århundradet likväl att uppvisa stora förbättringar äfven i humanitärt afseende. Hygienen, hvars begrepp fordom knappt var kändt ens till namnet, är sålunda en af dess vackraste eröfringar, och hand i hand med dennas utveckling ha medicin och kirurgi gjort stora framsteg; lagstiftningen har blifvit mildare och allt mera antagit sig de smås och svagas sak; tillfällena till fortkomst och förkofran ha mångfaldigats; vetandets skatter, liksom konstens under, ha gjorts tillgängliga för, snart sagdt, enhvar; på folkets upplysning och uppfostran har arbetats utan uppehåll; skydd mot olycksfall, värn mot sjukdom och nöd på ålderdamen söka de olika staterna allt efter råd och lägenhet bereda sina arbetare, och om också röster beklagat sekelslutets öfvervägande riktning åt de materiella intressena, och mången med oro ser arbetareproletariatets tillväxande, lämnar det förflutna århundradet likväl, allt sammanlagdt, på alla områden af mänsklig verksamhet, i arf en rik skatt af erfarenhet, tankar och uppfinningar.
Vårt fosterland har efter olyckliga krig vid århundradets början och efter förlusten af samtliga sina utländska provinser och slutligen äfven Finland njutit
