"Don José Maria del Muchos Dolores finner, att hans befordran i armén går alldeles för långsamt för hans ärelystnad. Ett helt år har en regering suttit vid rodret, detta är för mycket, en revolution behöfves, och landet suckar under despotismen. Don José känner sitt land. I hvarje före detta spansk koloni finnas alltid tillräckligt många, som frukta — lika väl som de fortjäna — bila eller rep och äro färdiga att vara med om allt, som kan kullkasta ordningen eller gifva utsikt till plundring. Don José utfärdar ett pronunciamento, ett svulstigt upprop, fullt af klingande talesätt om människans frihet, förslafvadt folk, tyrannens järnhälar o. s. v., och en hop, som icke ens har en skjorta på kroppen, flockar sig kring hans standar; armén fraterniserar med ‘folket,’ en svag regering kastas öfver ända, och en annan lika svag makt intager dess plats. Landet är åter fritt, Viva libertad! Hans excellens, den nye presidenten, som har ett lifligt sinne för myntets värde och dessutom tillräcklig blick för böjelserna hos den hoprafsade hop, som utgör hans ministrar och medhjälpare, lägger såsom ett försiktighetsmått vantarne på statskassan — om icke olyckligtvis hans föregångare gjort detta, innan han lämnade sitt ämbete — pålägger för sitt eget behof och för frihetens skull några nya skatter, utfärdar en eller ett par nya proklamationer och konfiskerar allas deras egendom, som i tron, att han icke skulle lyckas, gjort honom motstånd, låter skjuta ett halft dussin framstående män, tillhöriga den föregående regeringen, med inbegrepp af före detta presidenten, om han kan få tag i honom, ehuru det sannolikaste är, att denne värde ämbetsman varit så försiktig att i god tid rädda sig öfver gränsen med sitt rof. Därstädes stannar han, till dess han i sin tur kan göra ett pronunciamento och på nytt spela det gamla spelet.”
Äfven i Portugal och Brasilien skulle Canning visa, att England icke längre var sinnadt att tåla den heliga alliansens öfvergrepp.
Sedan Brasilien under Napoleons occupation af Portugal länge härbergerat hofvet och genom utvecklingen af en blomstrande handel kommit i ett oafhängigt rikes belägenhet, såg det sig, efter konung Johan VI:s återvändande till Lissabon, af cortes därstädes åter behandladt som en viljelös, omyndig koloni. Då cortes befallde regenten i Brasilien Dom Pedro att återkomma till Portugal, vägrade emellertid denne lyda, hvarpå cortes förklarade regeringen i Rio de Janeiro för upprorisk och infanten förlustig tronföljden. Dom Pedro besvarade denna förklaring med att sammankalla en konstituerande församling, som proklamerade Brasiliens oberoende och den 12 oktober 1822 utropade Dom Pedro till konstitutionell kejsare, hvarefter genom Cannings bemedling Portugal den 29 augusti 1825 erkände Brasilien som själfständig stat.
Endast en vindpust, ett enda regementes pronunciamento, behöfdes för att i Portugal kullkasta cortesförfattningens korthus. Konung Johan VI hyste emellertid moderata åsikter, men stötte, då han sökte tillämpa dem, på motstånd hos ultras i spetsen för hvilka stodo den fanatiska och sedeslösa drottningen Carlotta, en värdig syster till Ferdinand VII af Spanien, hennes son Dom Miguel och ärkebiskopen af Lissabon. En sammansvärjning, som de anstiftade mot konungen, misslyckades, enär konungen tog sin tillflykt ombord på ett engelskt kriggskepp. Från detta afsatte han infanten Dom Miguel från det öfverbefäl denne innehade, kasserade alla hans åtgärder och förvisade honom ur landet, hvarpå Dom Miguel