.jpg)
F. M. FRANZEN.
Originalteckning af Albert Edelfelt.
Själen i den grupp af nyromantiker, som verkade i Stockholm och från hvilken den nya rörelsen egentligen kan sägas ha utgått, var Lorenzo Hammarsköld (1785—1827), litteraturhistoriker och kritiker, amanuens i kungliga biblioteket, en oförtruten och outtröttlig forskare, som visserligen ofta genom sina öfverdrifter, sin ensidighet och i synnerhet bristande noggrannhet utsatte sig för bitande anfall och af Tegnér obarmhärtigt hudflängdes i hans bekanta dikt “Hammarspik.” Till honom slöto sig den kvicke och begåfvade Klas Livijn (1781—1844), jurist och under tyska kriget auditör, sedermera död såsom generaldirektör för Sveriges fängelser, författare till novellen "Spader Dame, en berättelse i bref, funna på Danviken,” äfvensom magister Joh. Kristoffer Askelöf (1787—1848), först anställd i konungens kansli, under sin senare lifstid framstående
