de alltför mycket tagit för sig af anrättningen, icke kände sig på minsta sätt stötta öfver hvad som i deras ögon endast var a practical joke.
Bordets nöjen hade i materiellt hänseende icke förfinats lika mycket som den estetiska tonen. Rätterna voro i hvardagslag visserligen få och enkla, men i festliga lag voro de i stället så mycket bastantare. Såsom ett curiosum må sålunda följande, af en af tidens erkända storheter på gastronomiens område, den ofvan nämnde expeditionssekreteraren Askelöf ordnad matsedel anföras:
- “Ostron.
- Grönsoppa, väl afredd med äggegulor och sherry.
- Piggvar med sherry och äggskumsås, potatis.
- Rödspottor, kokta i madeira med skiradt smör.
Rökt Hamburgerbringa med brynt surkål, garneradt med stekta castanier samt
- legumer.
- Pounch à la Romaine.
Stekt kyckling eller hjärpe (efter min idé, friskt stekta i endast grädde och smör)
- samt salader.
- Brulépudding.
- Kronärtskockor & franska ärter med smörgås.
- Stekt gås, späckad och frotterad med hvitlök. (Gudamat!)
- Gräddvaniljerème, halffruset, garneradt med berberis & biscuits.
- Deserts.”
Det mest brukliga vinet var portvin, hvarmed engelsmännen rikligen försett Sverige under kontinentalspärrningens tid, då nästan inga franska viner kunde inkomma. En förändring skedde härutinnan efter 1814, då vinlistan åter blef så internationell som möjligt och så väl rhenska som franska viner på nytt kommo till sin rätt. Från den föregående tiden hade emellertid ett ymnigare bruk af jamaica och romm till föga fromma för nykterheten fått insteg, och en ny dryck; som införts af engelsmännen, var “toddy,” om hvilken Valerius bland annat skref:
“Sublim är din enfald, oskyldiga dryck,
där rommen, till trots af sin våda,
så genombeskedlig tål vattnets förtryck
och låter den svagare råda.
Allt anspråk förringar den ädlaste sak,
det finns något stort i det simpla;
du rättar dig fromt efter blandarens smak,
då han i sin stillhet vill pimpla.”
Faran låg emellertid just i det “stilla pimplandet,” som skapade flera drinkare än något annat. Tegnér har berättat, att det var det största fördärf för de studerande i Lund, liksom det visade sig i Stockholm och Uppsala. Punsch synes under århundradets förra del icke ha varit lika vanlig som under dess senare del. Då vid öfverflödsförbudet införseln af romm förbjöds, insmugglades denna vara lika fullt och såldes, berättar v. Beskow, under namn af “soja.”
