substansen. I den skapade naturen, natura naturata, verkar på alla punkter den skapande naturen, natura naturans.
Hvad som i dessa åsikter väckte så mycken förargelse hos Spinozas samtida och långt efteråt var, att han förkastade guds tillvaro såsom ett särskildt bestämdt personligt väsen, som kunde bli föremål för föreställning och fantasi, och äfven Spinozas mångårige vän Oldenburg, hvilken vida mera omhuldade fysikaliska och filosofiska än teologiska intressen, tog illa vid sig, då han lärde känna Spinozas uppfattning af gud såsom den oändliga substansen, af hvilken alla ting äro yttringsformer. Då han närmare lärde känna den teologisk-politiska traktaten, väckte bokens innehåll hans stora betänkligheter, och då han fick höra, att Spinoza tänkte gifva ut sitt förnämsta arbete, sin i fem delar fullbordade Etik, rådde han honom ängsligt till försiktighet och bad honom enträget af vänskap att i detta verk icke låta något inflyta, som på minsta sätt skulle kunna skada fromhet och dygd, “i synnerhet som den sjunkna och syndiga tiden med största begärlighet jagar efter sådana läror, som kunde tyckas försvara de härskande lasterna“.
Spinoza måste öfvertyga sig om att Oldenburg endast tolkade den allmänna meningen och återgaf de flesta inflytelserika personers åsikter. Då det blef bekant, att Spinoza under senare hälften af juli 1675 rest till Amsterdam för att utgifva en ny bok, slogo teologerna larm och bestormade öfverheten och ståthållaren, Wilhelm af Oranien, om skydd för den af ateismen hotade religionen. Kartesianerna gjorde ge-
