38
Var emellertid erbjudandet af en lärostol vid universitetet i Heidelberg ärofullt för Spinoza, så hedrades han knappast mindre af den inbjudning att komma till Utrecht, där prinsen af Condé önskade se och tala med honom. Ludvig XIV:s store härförare var frisinnad nog att icke betrakta den teologisk-politiska traktatens författare såsom ett djäfvulens redskap, utan ansåg honom för en mycket intressant person, hvars bekantskap han ville göra.
Spinoza efterkom prinsens inbjudning och uppehöll sig en tid — sannolikt i juli 1673 — vid det franska högkvarteret såsom Condés gäst. Som prinsen emellertid just vid denna tid var frånvarande i och för fälttågets skull, är det tvifvelaktigt huruvida han någonsin fick tillfälle att råka Spinoza.
För denne senare skulle besöket i Utrecht i fiendens högkvarter visa sig farligt nog. Året förut hade Holland rådspensionaris Johann de Witt, som icke förmått afvända kriget med Frankrike, men under hvars aristokratisk republikanska styrelse landets försvarsväsen i hög grad försummats, jämte sin broder Cornelis fallit offer för folkmassans raseri. Och nu hade Spinoza midt under kriget och den däraf föranledda allmänna bitterheten och upphetsningen någon tid uppehållit sig i fiendens läger. Såsom ateist, republikan och anhängare af de Witt var han redan förut tillräckligt utskriken, och nu spriddes också det ryktet, att han vore spion i Frankrikes tjänst. Det sades, att han var en för staten farlig person, från hvilken man borde befria sig. Hans värd, målaren van Spijck, hade hört hvad som glunkades och lefde i stän-
