X.
Sin fria och oberoende ställning upprätthöll Spinoza
äfven i sitt förhållande till sina vänner, och de
välgärningar och tjänster de erbjödo honom besvärade
mera än de behagade honom. Simon de Vries, som
var en af hans trognaste vänner och lärjungar, ville
en gång skänka honom 2,000 gyllen på det han
skulle kunna lefva något bättre, men Spinoza afböjde
gåfvan. Icke ens det årsunderhåll på 500 gyllen, som
Simon de Vries i sitt testamente utfäst åt honom, ville
han mottaga, utan satte ned summan till 300 gyllen.
Äfven Johann de Witt uppgifves ha skriftligen tillförsäkrat
Spinoza en pension på 200 gyllen, men då arfvingarna
gjorde svårigheter vid dess utbetalande, lät
Spinoza hela saken falla, ett drag af oegennytta, som
förmådde dem att med glädje fullgöra förpliktelsen.
Spinozas systrar voro emellertid icke som deras broder,
utan började efter faderns död strida med honom om
arfvet. Spinoza lät genom ett domstolsutslag fastställa
sin rätt och afstod därefter frivilligt från sin arfvedel
samt undantog för sin del endast en säng.
Spinozas lefnadssätt var det sparsammaste man gärna kan tänka sig. Själf ombesörjde han under de sista åren sitt lilla hushåll, som han höll i mönstergill ordning, och betalade punktligt på dagen de små skulder, som kunnat uppstå under loppet af ett kvartal. Han samlade ingen förmögenhet, och efter hans död måste den syster, som öfverlefde honom och girigt sträckte ut handen efter broderns kvarlåtenskap, afstå från sina anspråk, ty ingenting fanns, som kunnat löna sig att ärfva. Af räkningar, som anträffades efter ho-
