Hoppa till innehållet

Sida:Efterlemnade dikter.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Det ringer till otta.


Jublande klang under kläpparnas fall!
Det ringer till otta från kyrkovall!

Det ringer till otta — men vinternatten
rufvar ännu öfver frusna vatten.

Rimfrost hänger från granens gren,
glittrande grant i månens sken.