Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Armod honom följde
till alla möten,
och sorgen som oftast
bidade blek i hemmet.
Hjärtat en konungs,
makten tiggarens. —
Vid att hjälpa andra
vardt honom allt värre.
Lycka åt andra,
men ej åt sig själf:
böjd af sjukdom,
botade han andra.
Rik dock var hans ande,
och när ett berg
af bekymmer
tyngde hugen, hof han
berget å sido,
manande fram
troll och sköldmöar
och sagoskogar.
