Sida:Efterlemnade dikter.djvu/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
175


Med dödsvart inslag
af gäckade fröjder
väfver hon stämningens
bleknande guldtråd
åt jordbebyggarne.

Fjärran i Asien
skiner solen
på klostertaken,
på det heliga Lassas
gyllene tinnar.

Vid den gula Tiber,
i marmorsalars
kyliga fängsel
stånda än fagra
sånggudinnorna.

Om ock det larmar
på torg och på gator,
voro å Helikon
icke klarare
de rena ännen.