Sida:Efterlemnade dikter.djvu/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
175


Med dödsvart inslag
af gäckade fröjder
väfver hon stämningens
bleknande guldtråd
åt jordbebyggarne.

Fjärran i Asien
skiner solen
på klostertaken,
på det heliga Lassas
gyllene tinnar.

Vid den gula Tiber,
i marmorsalars
kyliga fängsel
stånda än fagra
sånggudinnorna.

Om ock det larmar
på torg och på gator,
voro å Helikon
icke klarare
de rena ännen.