Hoppa till innehållet

Sida:Efterlemnade dikter.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
187

Ut och sträfva, att det knakar i armen;
då växer du stor och får mod i barmen.
Om stor du till själ och sinne är,
då står du, mänska, vår Herre när.
Förlita dig på honom, som i höjden råder,
och icke på potentater och nåder.
Glöm dig själf och ditt lilla jag,
lef för andra — vare det din lag.
Och hvad du gladt för din nästa försakar,
i annan form du välsignelsen smakar,
ty när häcklaren stygga nidord dig ger,
Gud dig känner, det gäller mer.
Mänskors skymf du lugnt kan bära;
minns att Herren är alltid nära. —
Detta har diktat och skrifvit ned,
med gråa hår och ungdomligt sinn,
åt barn och barnbarn i många led
i Nürnberg gamla Gred Schopperin.


*    *    *