Sida:Efterlemnade dikter.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
25


Det är för dem vi kämpa hvar för sig,
det är åt dem vi ställa och förvärfva,
det är åt dem vi rödja mark och stig,
de än ej födda, som en gång oss ärfva.

Och nu vi samlat oss på egen grund
och inom väggar som vi själfva byggt oss,
att söka glömma i en högtidsstund
allt som tillförne ängslande betryckt oss.

Vårt mål är klart, och framåt vägen går.
Mig tycks jag ser de skaror som sig samla
i smyckad gillesal om hundra år,
den nya då ej längre, men den gamla.

1882.