Hoppa till innehållet

Sida:Efterlemnade dikter.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
33


Ett gammalt ämne . . . Men du minns kanhända,
en lockig lekkamrat från barnadar,
hvars minne, hur än åren hjulen vända,
du gömmer, grånad vorden, lifsvarmt kvar.

Ett gammalt ämne . . . Men när blek du vänder
från striden, där ditt hjärteblod du spillt,
då har du kanske känt en systers händer
från sargadt änne torka svetten mildt.

Ett gammalt ämne . . . Men när du får trycka
din ungdomsbrud i famnen, — sälla två —
då känner du att lifvets högsta lycka
i detta »gamla» döljer sig ändå.

Ett gammalt ämne . . . Genom stjärnehimmel
till jordesöner dock ett budskap hann,
från andekörerna i Fausts himmel
»Das ewig weibliche zieht uns hinan».

3